I natt drömde jag att jag dog. Jag ju så
gammal att det snart är dags.
Jag drömmer
ofta om kvinnor. Attraktiva damer som tycker att jag är attraktiv. Skämmigt för
en 90-årig gubbe, men så är det.
Lusten finns
kvar men förmågan är borta. Hör, så rytmiskt det låter: Lusten finns kvar men förmågan är borta.
Jag låg i
armarna på en skön kvinna och skulle dö. Men plötsligt var hon borta. Jag låg
där ensam och kände livet rinna bort.
Och
tamejfan, nu vet jag hur det känns att dö. Drömmar är ju väldigt påtagliga. Man
tar med sej känslan ur drömmen in i vakenheten.
Tur att man
inte är religiös. Man behöver inte frukta livet efter detta.
De gjorde
vad de kunde, lärarinnorna på 1920-talet, för att pracka på arbetarbarnen
gudstro och vidskepelse, men mina föräldrar avslöjade dem och räddade mitt
förstånd.
Men
klokheten funkar bara när man är vaken. När man drömmer gör man erfarenheter
som känns alldeles verkliga fast de bara är fantasi.
Nu vet jag
hur det känns att dö. Det kan vara fruktansvärt – om anledningen är våld och
plåga. Men det kan också vara lugnt och värdigt – om man dör av ålder.
Någon
brådska är det inte. Jag har beslutat att leva tills jag dör. Så vi kanske ses
igen – om jag har tur.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar