Som författare är jag en bildad
man, men vad är det för bildning jag har? Att vara eller inte vara. Jag vet att
det är en fras ur Hamlet av Shakespeare, men vad ska jag ha den till?
Det dunkelt
sagda är det dunkelt tänkta. Jag vet att det är en versrad av Tegnér. Jag hör
den inom mej när våra vanliga politiska bedragare pratar i teve. Jag skulle
kanske vilja utbrista "Vilket skitsnack!" Då kan det vara bra att
låna en välformulerad rad av en diktare i det förgångna: Det dunkelt sagda är
det dunkelt tänkta!
I vårt
samhälle är kulturen splittrad. Man får plocka ihop sitt eget kulturarv av det
som råkar komma i ens väg. Fast jag är socialist är det sällan kampsånger som
klingar i skallen på mej. Där kan det i stället dyka upp en strof av skalden
Kellgren som levde på 1700-talet och skrev om Salig Dumbom:
I politiken var hans tro
vad ingen bonde lär förgäta:
att om man mjölka vill sin ko
bör man ock ge den till att äta!
Jag kan inte hela dikten, men
jag har fäst mej för den här versen. Den drar löje över arbetsköpare som vägrar
betala anständiga löner. De begriper inte att de gräver sin egen grav. De är
dummare än Salig Dumbom.
När jag själv
var förbannad på korkade förmän kunde jag inte slå dem på käften, då skulle jag
ha förlorat mitt jobb. Men jag kunde låta de gama mumla inom mej: Hut går hem!
Synden straffar sej själv!
Och jag kunde
känna mej i gott sällskap när jag kom ihåg en rad ur "Den gamla goda
tiden" av Fröding:
Han får nog ett vitglött spett
i nacken en vacker dag…
Vi var inte ensamma om
erfarenheter av taskiga förmän. Erfarenheten var tidlös. Det kunde de gamla
berätta genom Fröding. Andra hade känt vreden långt före oss.
Det är en typ
av bildning som ger tröst och styrka.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar