Man tycks formas av det som händer en i livet, beroende vad man
tar fasta på och låter sej utvecklas av. Således kan två bröder utvecklas åt
helt olika håll. Som min far och hans bror John.
De växte upp i en tiobarnsfamilj i en
enrummare på Söder i Stockholm. En musikalisk familj. Alla ungarna spelade
något instrument. Innan Sveriges radio började sända 1925 var de en uppskattad
underhållning för söderborna när de höll igång i Tantolunden.
Min far Gunnar träffade sin Maja på en
dansbana. Dansen blev deras livsinnehåll och höll ihop deras äktenskap ett
halvt århundrade. Därför blev det gammal dansmusik Gunnar skapade med texter
som En vals i månsken på skärgårdsbryggan. Gunnar blev en ordentlig pojke.
John blev en slarver. När alla tio syskonen
och deras sambos träffades hos farmor och farfar på söndagarna och spelade
kort, var John den som först förlorade sina femtioöringar. Då kom han ut till
mej i köket och lärde mej spela gitarr.
Gitarr kompar man med när man sjunger. Så jag
lärde mej sånger också.
En sång hette Allaballatjafs uti fistalappalajta. Det skulle betyda "snoppen
i snippan" på finska. En annan sång hade texten:
En gammal
gubbe vill jag vara
och stå här
uti backen bara
och kolla
alla brudarna som här går
med allt som
killen som är kär får
att klämma
på och leka med
och tafsa på
och smeka med.
Ta mej på
brösten och kyss mej på mun!
Killa mej
här mellan bena en stund!
Så tiggde
flickan sin störtkåta kille.
Klart att
han gjorde precis som hon ville!
Jag var läraktig med gitarren. Tyvärr med sångtexterna också.
Morsan blev inte glad när jag sjöng om fickans störtkåta kille. Men det var ju
bara farbror Johns sånger jag lärt mej kompa på gitarren. Så nu blev gitarren
förbjuden tillsammans med farbror Johns sångtexter.
Min musikaliska utbildning blev fördröjd i
flera år. Det är så jag brukar förklara varför jag är en så dålig musiker.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar