Jag brukar klaga över att ha dåligt minne. I
morse vaknade jag och fann att jag skrivit något om detta på blocket jag har
bredvid sängen att skriva ner drömmar på. Där stod:
Att tappa
minnet är som att födas på nytt utan att minnas att man varit född förut.
Då vet man inte var man bor. Man kan vakna upp på gatan och ligga
där och dö av svält eller av kyla.
Fast inte i Sverige. Om man tappar minnet ska det vara i Sverige.
Här får man inte ligga och dö på gatan. Sverige är annorlunda utan att de
flesta svenskar förstått det.
Den som tappar minnet här vaknar upp i en sjuksäng medan en
vitklädd kvinna sitter bredvid och försöker mata en med smörgås.
Sen kommer en polis och frågar om man vet vad man heter. Det vet
man inte eftersom man tappat minnet, men nu får man veta det för det står på
papper man haft i fickorna.
Detta hade jag skrivit på natten. Klart och
enkelt visar det att Sverige är annorlunda. Klart och enkelt säger det att det
är i Sverige man ska bo. Klart och enkelt säger det att världen skulle kunna
vara som Sverige om världen inte styrdes av kapitalister som ska tjäna på allt
vi gör.
Så är vi nu
där igen. Kapitalismen står i vägen! Kapitalismen ska bort! Socialism är
räddningen. Socialism är målet!
En enkel
självklarhet som alla resonemang leder fram till. Men hur lång ska vägen vara?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar