Ge oss hederliga politiker!

Om jag vore yngre skulle jag gå med i SSU. Då kunde jag arbeta för gratis kollektivtrafik, för det vill SSU ha, läser jag i Dagens ETC 16 februari. Själv kommer jag numera inte utom dörren, men jag tänker på andra, till exempel på gamla faster Aina.

Hon har svårt att gå, men måste ändå gå till affären för att handla mat till sej och katten. Affären ligger två busshållplatser bort. Bussen kostar femti spänn antingen man ska åka runt hela stan eller bara en hållplats. Det har hon inte råd med. Alltså tvingas hon gå, steg för steg, med sin värkande höft.

Om kollektivtrafiken var gratis skulle gamla faster Aina kunna åka till Konsum, två hållplatser och tillbaka igen.

Och vem skulle betala? Jo alla vi skattebetalare. Alla vi tillsammans.

Jag är en sån skattbetalare som gillar att betala skatt. Jag tror att min skatt är med och delar andras bördor och gör nytta i samhället.

Men så läser jag insändare av "Arg skattebetalare" som inte vill vara med och betala för flyktingar och andra som snyltar på den svenska välfärden. Och för gamla faster Ainas gratisresor till Konsum.

Jag klagar inte på skatten. Jag är alltså en god människa som önskar mina medmänniskor väl?

I helvete heller! Jag har inga medmänniskor. Jag har klassbröder och -systrar. Jag lever i ett klassamhälle, där överklassen kan ta sej i häcken och i varje fall inte räkna med min sympati.

Nej stopp, nu spårade jag visst ur. Vad var det vi snackade om? Jo, gratis kollektivtrafik. Det har man prövat, till exempel i Avesta. Då ökade kollektivåkandet med 280 procent. Och bilåkandet minskade i motsvarande grad, får man anta.

Det är nånting som sosseregeringen borde ta fasta på. Men den består av politiker. Som säkrat sina egna inkomster till miljonbelopp. Som åker tjänstebil och har röjt undan alla problem i sin tillvaro och aldrig drabbas av egna besvärliga beslut.

Ge oss hederliga politiker! Ge oss politiker som nöjer sej med vanliga arbetarlöner och har det som vanligt folk har det. Som inte ser politikerjobbat som ett sätt att ta sej upp i samhället.

För när man tar sej upp tappar man kontakten med dom som blir kvar här nere. Dom som man skulle representera. Men inte längre kan.

Ge oss hederliga politiker!