Det är klart att man funderar på sin höga ålder, när man sitter
såhär i dödens väntrum och undrar vad man gjort och vad man borde ha gjort.
Poeten Ove Klinthäll kommer med en tröstande vers:
Jag orkar ej
längre gå på och agera,
vad gör jag
för nytta i livet numera?
Men tänk
positivt! Många kanske blir glada
när du inte
längre kan göra nån skada!
Bra så. I dag är det fredagen den trettonde. Den dag då man halkar
omkull och bryter lårbenshalsen om man går utanför dörren. Alltså sitter man
kvar i gungstolen för att inte ta risken. Det är också den dag så man glömmer
att ta tid när man kokar ägg, så man får käka hårdkokta ägg närmaste veckan.
Det är den dag när man får räkningar i brevlådan och bara spydigheter på
facebook.
Vet du vad – jag återgår till gårdagens blogg
och upprepar dess avslutning:
Bäst att
ligga i sängen och låta tiden gå. Det finns ju ingen anledning att komma på
fötter när man ändå ingenting kan uträtta här i världen.
Jag minns hur skön avslutningen kändes. Värd
att upprepa:
Jag somnar
om. Hej då!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar