Blåögd och enfaldig som jag är

I Proletären 12 februari hittar jag rubriken Bankvinsterna ger ägarna 55 miljarder. Under förra året gjorde storbankerna en rekordvinst på mer än 100 miljarder, varav mer än hälften beräknas gå till aktieägarna.

I Sverige har vi ett bankoligopol med fyra dominerande aktörer: Swedbank, Handelsbanken, SEB och Nordea. Med låga räntor, som de ändå tjänar på, lockar de till sig kunder. I dag har genomsnittssvensken bolån som är drygt tre gånger större än årsinkomsten, skriver Kent Haldebo i Proletären.

Bankerna tjänar enorma summor på hushållens skuldsättning och allmänhetens behov av pengar när lönerna inte täcker konsumtionen.

Skuldsättningen stiger till enorma nivåer utan att riksdag och regering på allvar ingriper. Samtidigt fortsätter bankerna att dela ut vinsterna från ockrandet precis som om allt vore frid och fröjd i den kapitalistiska ekonomin.

Så långt Kent Haldebo i Proletären.

Att vara fattig är i allmänhet inte roligt. Men den som inget har på banken kan åtminstone glädja sej åt att inte vara med och göda arbetsfria aktieägare.

Och eftersom vi lever i en demokrati kan vi alltid rösta fram ett parti som tar itu med såna här missförhållanden. Vad säger du, finns det inget sånt parti? Det trodde jag, blåögd och enfaldig som jag är.