Att vara både klok och tolerant

I Flamman 5 februari menar Per Sundgren att det är onödigt att provocera troende människor. Var det verkligen nödvändigt att publicera de där teckningarna på profeten? Kan vi inte låta de troende få ha sin tro och sina drömmar i fred? Varför kränka det som för någon annan är heligt?

Men om denna helighet innehåller vad vi anser vara förtryck och strider mot värderingar som för oss är grundläggande, ska vi då tiga? undrar han.

Det var inte så länge sedan som kristendomen och kyrkan utgjorde en avgörande maktfaktor i våra västerländska samhällen. Vår lott på jorden var bestämd av högre makter, och den skulle vi låta oss nöja med.

Med upplysningen utsattes detta tänkande för kritik. Hur var det med treenigheten, var Jesus verkligen Guds son och kunde Maria föda honom utan hjälp av en pappa?

Det fanns till och med de som tvivlade på Guds existens. Dessa kritiker befriade oss från ett liv av synd- och strafftänkande, från skräcken för helvetet och annan vidskepelse.

Men fortfarande är religioner en dominerande och destruktiv maktfaktor i många samhällen, där islam har samma makt som kristendomen en gång hade i vårt samhälle. Kvinnan är här, precis som i Bibeln underordnad mannen. Människor i många länder hindras av religiösa dogmer att själva bestämma hur de vill leva och med vem.    

Helighet stänger in och skapar tabun, skriver Per Sundgren. Bakom heligheten lurar alltid intoleransen.  Yttrandefriheten behöver färre tabun och mindre helighet.

Här kan jag hålla med. Men inför religioner känner jag mej dubbel. Jag vill sätta all min kraft på att avslöja bluff och vidskepelse. Samtidigt vill jag försvara åsiktsfrihet och yttrandefrihet. Den som vill vara vidskeplig och tro på spöken måste ha rätt att göra så. Bekämpa religioner men slåss för deras rätt att finnas.

Att vara både klok och tolerant – det är svårt det.