Vad finns som är tabu i Sverige?

Tabu är något som allmänt uppfattas som antingen mycket förbjudet eller alltför heligt för vanliga människor att utföra. Ett framträdande tabu i Sverige är att diskutera sambandet mellan kriminalitet och kulturell tillhörighet, dvs invandrares kriminalitet.

De som egentligen regerar i Sverige – de mycket rika, vi kan kalla dem wallenbergarna – vill ha hit många invandrare för att splittra arbetarklassen och få billig arbetskraft. De har fått våra journalister att skriva att det var "13-åringar" i stället för "invandrarpojkar" som rånade den gamla tanten på hennes handväska.

Apropå tabun och den skånska polisens registrering av romer kan jag hänvisa till en mycket läsvärd bok: Svenska tabun av Karl-Olof Arnstberg (Carlsson Bokförlag 2007). Arnstberg säger att det naturligtvis finns mycket brottslighet hos romer. De hör ju till världens mest misshandlade och diskriminerade folk. Det är naturligt att de svarar med att begå brott.

Även många invandrare behandlas illa och kan bli brottsliga, Vi borde kanske sluta att behandla dem illa.

Ett av våra största tabun är att hävda den svenska kulturens överlägsenhet. Den svenska arbetarklassen hade under efterkrigstiden skapat världens tryggaste samhälle. Nu regeras Sverige av en höger som inte vill erkänna efterkrigstidens välfärdsbygge utan tvärtom är på väg att avskaffa vår välfärd. Och få oss att glömma vad vi en gång skapade.

Karl-Olof Arnstberg är frispråkig och provokativ. Han menar att vi inte ska leva oss in i invandrarnas situation utan i stället undervisa dem i svensk samhällskunskap och kräva att de anpassar sig till världens tryggaste sätt att leva.

Arnstberg har skrivit flera böcker. Sök upp dem på biblioteket och möt en författare som vågar säga det som inte självklart får sägas – som helt fräckt bryter alla slags tabun!