Låt mej bjuda på en vers av poeten Ove Klinthäll (när jag nu inte
kan versa själv):
När skönheterna
blir gamla slår rynkorna till,
och ofta
blir även krämporna flera.
De är inget
någon önskar och inget man vill,
men hon som
är klok får ödmjukt acceptera.
Förgumningsprocessen
ökar när årena går
med grått
hår och celluliter på låren.
Visst tappar
dom sin fräschör, men som tröst återstår
att gubbarna
blir än fulare med åren.
Nog ekade det lite Ferlin och Lille Bror Söderlundh i huvet när jag
läste den där versen. Men var ska den sjungas? Inte på äldreboendet väl?
Möjligen på någon ungdomsgård, för att väcka tankar om vad som väntar här i
livet. Men som artist har jag inte engagerats till någon ungdomsgård sen 1950.
Så yngre artister får väl ta vara på texten. Varsågoda!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar