Jag minns min barndoms mjölkaffär

Jag läser att en genomsnittlig svensk under sitt liv äter 669 kycklingar, 4 kor, 2 får, 3 grisar och tusentals fiskar. Det låter troligt. Nu har jag inte märkt att någon kikar genom mina nyckelhål och räknar vad jag stoppar i mej, så jag undrar vem den där genomsnittlige är och om jag själv är en sån.

I alla fall är jag alltid hungrig på morgnarna. Jag minns min barndom, när morsan skickade ner mej till affärn när den öppnade klockan nio för att köpa färska fralla, de där som var knapriga utanpå och mjuka inuti. Såna finns inte längre, och inte heller den där prickiga korven som var pålägg.

Och kvartersbagerierna finns inte heller. Nu bakas brödet nånstans och fraktas nån annanstans mångmila bort och smakar likadant överallt.

Klockan är tio denna morgon. Jag är hungrig och går ut i köket för att plocka fram det som finns. Standardbröd, standardkorv, standardfil. Jag som har dåligt minne, varför ska jag komma ihåg Högalidsgatan i Stockholm med sin mjölkaffär där allt det goda fanns?

Man kan plåga sej själv med minnet av det som varit, när man tvingas leva med det som nu är. Visst var det bättre förr. Det är en klyscha, men en sann sådan.