Nu har jag börjat på en roman igen. Vad ska den handla om? Det återstår
att se. I tidskriften SKRIVA läser jag att det inte finns något som det inte
redan skrivits om: otrohet, lögner, övergivenhet, utanförskap, missbruk, förföljelse.
Samtidigt är alla ämnen allmängiltiga så du måste hitta ett nytt sätt att
berätta samma sak, står det.
Inte tror jag att jag kommer att skriva om
otrohet, jag har ingen att vara otrogen mot. Inte heller kommer det att handla
om missbruk, jag är ju en renlevnadsman, varken röker eller super eller
missbrukar nånting.
Jag läser vidare i SKRIVA: "Om du inte
är tillräckligt modig för att skriva kan du inte vara författare. Om du börjar
bli rädd för vad folk ska tycka om det du skriver tappar hela författarskapet
gnistan".
Rädd är jag inte.
Men jag har en egenhet. Jag tänker ut mina
berättelser på nätterna, i drömmar. På morgnarna ligger jag halvvaken och
slipar på formuleringarna för att sen gå upp och skriva ner dom.
Så den som är mest nyfiken på vad min nya
roman ska handla om är jag själv. Jag hoppas den ska bli en deckare, så att jag
kan tjäna en massa pengar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar