Jag har nu
genomlidigt några dygn med tandvärk. Det ha gjort ordentligt ont. Jag har käkat
smärtstillande tabletter, flera än texten på förpackningen tillåter. Det har
inte hjälpt.
Några dygn
med tandvärk är en historielektion. Jag har fått uppleva hur det var förr i
tiden, när det inte fanns tandläkare och smärtstillande preparat. För det fanns
det inte heller nu för min del.
Vänner ville
hjälpa mej. De försökte få tag i en jourhavande tandläkare och upptäckte att
nån sån fanns inte. En helg – fredag, lördag, söndag – finns det inte en
jourhavande tandläkare i vårt modärna samhälle! Jag antar att det inte bara var
jag som drabbades av tandvärk i fredags. Hur många var vi? Om vi så bara var
två eller tre här i Östergötland så hade vi väl rätt att få hjälp!
Men åter
till historielektionen. Tandvärk kan vara outhärdlig. Den leder tanken till
självmord. Jag är inte tillräckligt modig för att ta livet av mej, men om det
bara hade funnits en knapp att trycka på, så hade jag nog tryckt på den när
värken var som värst. Jag är övertygad om att tandvärk lett till självmord i tidigare
århundraden.
Nu får jag
hjälp med att komma till en tandläkare denna söndag. Få se om jag blir av med
den värkande tanden. Det ska jag rapportera om i morgon, om någon är
intresserad.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar