I går var jag på Marieborg, den socialdemokratiska folkhögskola
där ett antal elever var kommunister när jag gick där 1944. Skolan har
genomgått många öden genom åren. På min tid var målet att ge "allmän och
medborgerlig bildning". Nu tycks en teaterlinje dominera. Men föredrag och
debatter var det, nu som då. När jag försökte sammanfatta och sa:
– Allt pekar ju mot socialism. Hur länge ska
vi vänta?
Då åkte knutna nävar upp i luften bland de unga
eleverna. Det var överrakande och uppmuntrande.
När jag var elev på Marieborg 1944 hette
rektorn Robert Myrdal. Hans fru Greta såg som sin stora uppgift i livet att
hålla pojkar och flickor skilda åt. Det lyckades inte. Brandstegen som ledde
upp till flickornas rum finns fortfarande kvar.
Det socialdemokratiska rektorsparet lyckades
inte heller göra eleverna till sossar. Sedan dess har sossepartiet glidit
alltmer åt höger. I dag är det Vänsterpartiet som står för det som sossarna
borde stå för. Måtte allt fler bli klara över det!
Mötet med eleverna på dagens Marieborg gav
anledning att tro det bästa.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar