Sista låten är alltid det bästa man gjort

I natt gick ett tonband sönder för mej. Det tasslade in sej i bandspelaren och gick av när jag försökte dra ut det. På det bandet hade jag spelat in en låt som går så här:

Hej – kom res dej upp ur stolen där

kom ut och se på solen här

se på vår sta´ så skön den kan va´

kom dansa med mej och kärlek vill jag ha.

Stäng av teveapparaterna

kom ut till dans på gaterna.

Sommarn är här, i kväll blir man kär

när Bälgadraget spelar hambo.

Solen går ner, skymningen ser…

Här gick bandet av och resten av min text var förvunnen. Nu är jag ju lyckligt lottad, eftersom flera gäng spelat in min hyllning till Norrköping och Bälgadraget, men om de inte gjort det skulle min text ha varit förlorad.

Nu undrar jag: finns det inte modärnare grejer att spela in musik på än tonband som kan trassla till sej och gå sönder? Jag har sett nån liten grej som är mindre än min tumme som man sticker in på sidan på datorn och som rymmer massor av musik utan några rörliga delar.

Sånt där är obegripligt för en åldring som jag, men jag ska gå till en musikaffär och fråga. För den sista sångtext man skrivit är alltid det bästa man någonsin gjort och alldeles för viktig för att gå förlorad med ett trasigt tonband.