Rätt till sjukpenning har tidsbegränsats och
betalas bara ut under 364 dagar. Den sjukskrivnes arbetsförmåga ska under tiden
prövas för att under de sista 180 dagarna ställas till hela den reguljära
arbetsmarknadens förfogande.
Då återstår det bara att hasa sej till
Arbetsförmedlingen för en arbetslivsintroduktion.
Några krav på arbetsgivaren eller
Försäkringskassan har regeringen däremot inte infört. Istället läggs ansvaret
helt på den som drabbas av sjukdom. Den som blir sjuk får helt enkelt skylla
sej själv.
Borgerliga politiker vill alltså bestämma hur
länge en svensk arbetare får vara sjuk.
I ett socialistiskt Sverige skulle den sjuke
bli omhändertagen och vårdad så länge sjukdomen varade. Någon annan skulle
hoppa in och sköta den sjukes jobb.
I ett kapitalistiskt Sverige ska den sjuke
jagas ut på arbetsmarknaden med en enda avsikt: att så snart som möjligt jobba
ihop vinst åt en kapitalist som ska bli rikare.
Det här är bara ett exempel på hur skadlig
kapitalismen är. Hur länge ska vi stå ut med den?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar