Författaren som inte kunde skriva

Gomårron gomårron! Här sitter jag och skriver kloka saker utan att veta hur de når ut till folk. Vanligen är det kring sextio personer som läser min blogg, men när jag skriver att Löfven är en skurk som inte vill ha med Vänsterpartiet i sin regering, då får jag plötsligt över femhundra läsare. Hur går det till?

Det var enklare när jag skrev böcker. Då höll förlagen reda på hur många som spreds – och sen kom det brev från läsare som visade vilka de var.

Om ett halvår fyller jag nitti. Det ska jag celebrera genom att ge ut min sista bok. Den ska heta Författaren om inte kunde skriva. När jag nämnde det på biblioteket häromdan sa bibliotekarien att jag tre gånger förut sagt att det här blir min sista bok. Vad vet jag? Jag har ju inget minne i min åldrade hjärna. Numera undrar jag – vänsterpartist som jag är – vart Sverige är på väg. Jag lär väl inte hinna se så många förändringar. Så jag tar till mej en nonsensvers av poeten Ove Klinthäll som skaldar sålunda:

Sverige är vårt fosterland, vårt fasterland, vårt mosterland.

Sverige är vårt moderland, vårt systerland, vårt broderland.

Sverige är vårt fäderland, vårt väderland, vårt städerland,

vårt bräderland, vårt kläderland och vårt potatisland.

Nonsens, javisst. Men hur ska man på allvar kunna beskriva ett land där den vänster som skulle ersätta högern struntar i vänstern och flirtar högerut… nej, hur man än försöker så blir det bara nonsens. Jag får lämna över till yngre förmågor och erkänna att vår svekfulla socialdemokrati förvandlat mej till Författaren som inte kunde skriva.