Ett barn är fött i denna natt
långt borta i österled
och världen ligger stor och platt
och stjärnorna blickar ned
Tre skuggor växer långsamt upp
långt borta vid öknens rand
tre konungar – en stillsam grupp
och gåvor de bär i hand
Den ene bådar hungerkval
den andra bär pestens drag
den tredje bär en arsenal
för nästa heliga slag
Och Han som över allting rår
han sitter där trygg i väst
och räknar dagarna som går
och småtrivs som folk gör mest
Och frälsningens falsarium
det vårdar han som en skatt
men till hans kolumbarium
har fötts ett barn i natt.
Under det halva århundrade som gått sen jag skrev det här diktförsöket har jag aldrig använt ordet kolumbarium. Nu blev jag tvungen att googla det. Ordet kommer av latinets columba, duva. På latin betyder kolumbarium alltså duvslag. Hos oss betyder det en sorts gravvalv. Det måste jag väl ha vetat när jag skrev det, då, för 51 år sedan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar