I morse kom det en låssmed och satte en liten
brun kartong på insidan av dörren till min bostad. Han förklarade att den
skulle ge hemtjänstpersonal möjlighet att öppna dörren och komma in utan nyckel.
Det där
funkade redan från början. Snart stod en ung dam på golvet bredvid min säng och
frågade vad jag ville ha hjälp med. Lite mat kanske, sa jag. Lite frukost. En
smörgås med kaviar och en tallrik filmjölk.
Jag fick
kravla mej upp och ta mej ut i köket med rullatorn, och strax stod där både
smörgås och filmjölk på bordet.
Lite längre
fram på dagen stod där en annan ung dam på golvet i rummet och sa:
– Jag heter
Linnéa.
– Jag heter
Sven, sa jag. Är det du som ska fixa min lunch?
– Ifall du
vill så.
Det ville
jag. Och så här ska det visst fortsätta. Damer kommer in i min bostad och gör
det jag vill att de ska göra. Mat. Tömma brevlådan. Kasta sopor. Diska. Bädda
sängen. Vad mera jag kan hitta på.
Jag är
bortskämd. Jag får hjälp med allt. Jag behöver inte ens släpa mej upp ur sängen
och släppa in mina hjälpare. Det sköter en liten brun apparat på insidan av
dörren till min bostad.
Tekniken går
framåt. Till glädje för oss gamlingar som…
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar