När jag inte har något viktigt att meddela
mänskligheten brukar jag stjäla en dikt för att ändå få till en blogg på
morgonkvisten. I dag får det bli några skönt rimmade rader av vår hovpoet Ove
Klinthäll:
Så skimrande var aldrig havet
som Evert kanske ville få det till,
men det blev sköna poesistänk av´et,
och melodin är ljuvlig som en fågeldill.
Sånt händer när begåvade poeter
gör enkla ting till konst med rim och meter.
Så är det bara att tacka poeten Ove för lånet.
Och sedan gå till sängs med min värkande rygg och sända er alla de bästa
hälsningar från det dödens väntrum som numera är min bostad. Hej på er!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar