– Hallå, stopp där? Vart ska ni gå med den där boken? Som ni
har i fickan.
– Tja... jag tänkte gå till Domus
och käka middag.
– Men boken! Ska ni inte betala
den?
– Den har jag betalt.
– Det har ni visst inte.
– Å, nu förstår jag. Ni tror att
jag har tagit den här i bokhandeln. Men det är fel, för den har jag köpt nån
helt annanstans.
– Jaså var då?
– Det kan jag inte säga, för det
minns jag inte.
– Får jag se på den. Den är ju
alldeles ny. Påstår ni fortfarande att ni inte har tagit den här?
– Javisst. Jag har köpt den, sa jag ju. I en presskiosk
nånstans i Mellansverige, nånstans mellan Jönköping och Norrköping. Föresten
angår det inte dej.
– Det gör det visst det. Det angår
mej om folk stjäl böcker. Det är inte första gången.
– Nu blir jag nyfiken. Händer det
ofta att du anklagar folk för att stjäla saker?
– Bara när jag är säker på min
sak.
– Och det är du nu? Vill du vara
snäll och hämta ägaren till den här bokhandeln så jag får prata med honom.
– Det är jag som är ägaren.
– Jaså. Jadåså. Då tänker jag gå
min väg. Var är mina handskar som jag la här på disken. Dom är borta. Har du
stulit dom?
– Nä, vet du vad!
– Jag la dom här men nu är dom
borta. Vill du vara snäll och ge mej mina handskar.
– Jag har inte... Är du klok du!
Tror du att jag stjäl från kunderna?
– Ja, varför inte? Varför tror
man alltid att kunden stjäl från butiksägaren och aldrig tvärtom?
– Ja, det vet jag inte... Det
bara är så.
– Kanske något av era biträden
har tagit handskarna?
– Jag har bara ett biträde. Han
stjäl ingenting.
– Du kanske skulle tala med honom
i alla fall.
– Han är på lagret. Jag ska gå
och tala om för honom att en av kunderna anklagar honom för stöld. Ett
ögonblick. Men försök inte smita nu va!
– Nej då, jag lovar.
– – –
– Jaha, här har ni era
handskar nu. Johansson hade lagt undan dom. Här försvinner ingenting.
– Jaså, Johansson hade lagt undan
dom. Tycker du vi ska polisanmäla honom?
– Vad! För att han tagit hand om
dina handskar?
– Ja, den stölden är ju mer
uppenbar än min stöld av den här boken. Nej, jag tycker inte vi ska polisanmäla
Johansson. Och inte mej heller. Men hur vi ska göra med dej, det är mera
tveksamt. Du har anklagat mej för stöld. Du räknar med att folk stjäl.
– Ånej, det gör jag väl inte.
– Det gör du visst det. När du
inrättade din affär med såna här förrädiska självbetjäningshyllor så
kalkylerade du med ett visst svinn. Och när det sen visar sej att du räknat
rätt, då är du beredd att släpa folk till polisen. Du är ett fult exempel på
den kapitalistiska moralen.
– De låter oförskämt. Vad är det
för nåt?
– Det är en moral som konsekvent
gynnar folk som har pengar. Det ska väl du veta, du är ju själv kapitalist.
– Hör du... du behöver väl inte
använda skällsord!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar