Författarjobbet ha sina sidor. Man måste
kunna leva sej in i alla sorters människor man vill skriva om – unga och gamla,
män och kvinnor, fula och vackra, snälla och elaka. Min vän poeten Ove
Klinthäll har tillåmed kunnat skildra en ung flickas upplevelse av sitt första
samlag:
En borde inte sova när natten faller på;
det gör´en inte heller emedan en ä två
som ligger här i sängen. Det är
Högvaltadrängen
som ligger här för första gång samt
undertecknad, då.
Och vad vi sysselsätter oss med kan i nog
förstå.
Ja, ni begriper att det är nära mellan oss.
Nu har han tatt ett stadigt grepp. Jag kommer
inte loss.
Det vill jag inte heller, men det är nu det
gäller!
Jag har ju läst att detta ska va ljuvt och
underbart.
Men jag är ytterst tveksam. – Ajjj! – Å, är
det redan klart?
Som sagt – en god författare måste kunna leva
sej in i varje person man vill skriva om. Man sitter där ensam och skriver. Romanen kryllar av människor. Jag har
skrivit över hundra böcker. Om jag
vetat ur svårt det var, skulle jag nog aldrig ha börjat ens på den första.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar