Jag är inte riktigt klok!

I morse, torsdag, vaknade jag och trodde det var onsdag kväll. Steg upp och knäppte på teven. Blev förvånad när den visade Gomorron Sverige i stället för gårdagens kvällsprogram.

Jag är alltså inte riktigt klok. Bra att veta för de vänner som fortsätter att umgås med mej. Jag är inte riktigt klok. Vilket härmed meddelas.

Och det känns väldigt konstigt, kan jag tala om. Att vakna en morgon och tro det är kväll. Att tappa kontakten med dygnsrytmen.

Nu är det ju så att vi gamlingar får besök av damer ut hemtjänsten minst tre gånger om dagen. Jag vänjer mej nu vid att vänta på hur de ska hälsa. Säger de "gommorron" så är det morgon. Säger de bara "hej!" så är det längre fram på dagen.

Frågan är nu varför jag ska veta hur dags på dagen det är. Det betyder ju inget för mej. Men det känns på nåt sätt som om det vore viktigt.    

Nu har vi fått en ny bok om Olof Palme, en fotografisk biografi med tidigare opublicerade bilder från hans liv. Det är okej, men det är fortfarande hans död som är det intressantaste med Palme. Han sköts till döds på kvällen den 28 februari 1986. Vem sköt? Och varför? Det är frågor som polisen inte kunnat – eller velat – besvara.
     En som forskat grundligt i saken är gamle DN-journalisten Sven Anér. Hans böcker belyser Palmememordet från alla håll. Han anklagar en bestämd, namngiven, person för att ha avlossat skotten – och skulle alltså kunna fällas för förtal i en rättegång. Men en sån rättegång kommer aldrig att hållas. Där skulle inte bara skytten avslöjas utan även hans uppdragsgivare, den svenska överklass som ville ha bort Palme och hade råd att betala för det. 

Den här dikten är skriven av en kille, javisst, men likväl av en feminist, för det är vi ju alla numera. Ove Klinthäll:

Jag var ute med en tjej en kväll

och då blev jag perplex!

Om en liten stund så sa hon enkelt:

"Nu vill ja ha sex."

Ja, det var jag gärna med på, ju,

och när hon hade fått

sa hon gladlynt: "Tack så mycket!

Det var gott!"

Varför ska man bli förvånad?

Det är klart att om hon vill

bör det faktiskt va en mänsklig

rättighet att säja till.

Men moral och religion i

alla tider har bestämt

att hon aldrig får ta

första steget – jämt!

Ut med dikten på fejsbook till glädje för alla militanta bruttor. Men hur gör man? Min dator är jävligt ovillig att släppa ut texter till allmänheten.

Mitt minne är kulturhistoria!

När man blivit så gammal som jag har man överlevt vänner och ovänner, kolleger och kamrater. De finns bara kvar i ens eget minne. Där finns en politikerskurk som hette Hjalmar Mehr. Han lät riva de gamla Klarakvarteren, den stadsdel där poeter som Nils Ferlin och Helmer Grundström suttit på krogarna och skrivit sina dikter och sålt dem till Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet och andra tidningar som hade sina redaktioner i samma stadsdel.

I gamla Klara låg Aftonbladets stora tidningsfabrik där jag arbetade i tjugo år som typograf tillsammans med min far. Alla kompisarna från den tiden är nu döda. Klara kyrka står kvar, men Aftonbladets hus i kvarteret bredvid är borta liksom resten av stadsdelen.

Allt detta finns bara på ett ställe: i mitt minne.

Hur pålitligt är då mitt minne? Jag har bildminne, lätt för att komma ihåg sånt som kan ses i bild. Som när Hjalmar Mehr stod under almarna i Kungsträdgården och ville att där skulle bli en uppgång från tunnelbanan. (Här ska inte vara några almar mer sa Hjalmar Mehr.) Vi lyckades rädda almarna som fortfarande stod kvar vid teserveringen sist jag var där.

De gamla klarakvarteren var en kulturoas som skövlades av politikerskurken Hjalmar Mehr. Nu finns den kvar bara i mitt minne. Jag har överlevt alla som kunde ha samma minnen. När jag är död har alltså ett stycke stockholmsk kulturhistoria raderats ut för att aldrig kunna återskapas. 

Prenumerera på Proletären!

I Proletären hittar jag följande rader som jag vill ge vidare spridning:

Det är ingen tillfällighet att det dröjde ända till 1965 innan det blev olagligt för män att våldta sina fruar i Sverige. Det tog med andra ord 900 år efter det att vikingarnas plundringståg mot de brittiska öarna upphörde (där våldtäkter var stående inslag) innan mannens rätt att sexuellt tvinga sig på sin hustru förbjöds i lag. I Schweiz, Tyskland och Finland dröjde detta ända till 1900-talet och i Frankrike kriminaliserades det först år 2006.

Vägen till jämställdhet är ännu lång. Kampen mot det sexuella våldet mot kvinnor är en avgörande del för jämställdhet mellan kvinnor och män. Alldeles oavsett att reaktionära och rasistiska krafter försöker parasitera på frågan och att det i de nu uppmärksammade övergreppen även finns kulturella krockar, så handlar frågan om kampen mot patriarkatet och denna strid pågår ständigt i såväl afghanska bondbyar som i svenska storstäder. Kampen för jämställdhet mellan könen är global.

Det var som sagt saxat ur kommunisteras tidning Proletären. Så det har du redan läst om du prenumererar på den. För det gör du väl? Annars är det dags!

De rika kan gott ha problem!

Under år 2015 fick Sverige nio nya miljardärer. De är nu 156 stycken. 156 av oss sitter på en samlad förmögenhet av 1800 miljarder kronor. Som jämförelse kan nämnas att Sveriges statliga utgifter för 2016 beräknas till 933 miljarder.

De tre rikaste svenskarna är Ingvar Kamprad (Ikea, 610 miljarder), Stefan Persson (Hennes & Mauritz, 237 miljarder), Hans Rausing (Tetra Laval, 103 miljarder).

Om du vill veta vilka de andra rikisarna är så kolla Proletären 8 januari. Där hittar du Antonia Ax:son Johnson, Fredrik Lundberg, Gustaf Douglas och andra miljardärer. Vad de gör med sina miljarder får du inte veta. Förmodligen är stålarna bara till bekymmer. Avundsjuk blir jag inte.

Jag klarar mej på 13 tusen kronor i månaden. Mer behöver man inte för att fixa käket, hyran och räkningarna. Mer pengar än så skulle bara ge mej bekymmer.

Jag är säker på att de rikas stålar inte är till glädje utan bara ger problem. Det kan de gärna ha. 

Demokrati heter socialism!

Det har nu varit trettondan. Poeten Ove Klinthäll har letat fram en dikt av Alf Henrikson som jag känner att vi alla borde få ta del av:

Tre vise män och en stjärna kom,

i trots av naturens lagar.

Det är sörjt för att det gör de aldrig om

på kommande 13-dagar.

Komme det helga tre konungar till

som i dag sett en stjärna flamma

så skyndade passpolisen till

och tullverket gjorde detsamma.

För övrigt känner och vet lite var

som följer med vad som händer,

att det knappt torde finnas tre konungar kvar

i samtliga österländer.

Skönt att veta att kungarna tar slut. Tänk om våran kung ville göra det också! Ärvda ämbeten torde vara det mest odemokratiska som finns. Men – de rikemän som verkligen styr Sverige i dag torde inte ha arbetat ihop sin rikedom och sin makt själva. De har ärvt den av sina fäder. Sverige blir inte en demokrati så länge de har makten.

Sverige blir inte en demokrati så länge kapitalismen råder. Kapitalism och demokrati går inte att förena.

Demokrati – folkstyre – heter socialism!