Även det hemska kan sägas vackert

Det är något märkvärdigt med språket. Även hemska saker kan sägas rytmiskt och vackert. Till exempel det här:

     Men hur nån vill bli människa övergår helt

     min begränsade fattningsförmåga.

Det är slutraderna på en dikt av poeten Ove Klinthäll. Hela dikten lyder så här:

    

        Ulf Ekman och sekten vid namn "Livets ord"

vill ha bort all abort, som ni vet,

men att komma till denna bedrägliga jord

hur kan det va nån stor rättighet?

Vad möter vi här? Nöd och motgångar jämt

och ett liv med bekymmer och slit.

Fick de ofödda välja så tror jag bestämt

att de valde att ej komma hit.

Och just "Livets ord" hotar svartögt och stelt

med det eviga helvetets plåga

så hur nån vill bli människa övergår helt

min begränsade fattningsförmåga.

Visst låter det vackert med sin sjungande rytm. Fast innehållet är förfärligt. Så låt oss glädjas åt språkets skönhet. Verkligheten är som den är. God för de rika och jävlig för de fattiga.

     Om vi vill håna de rika, de som kapat åt sej mer än de förtjänar, så låt oss göra det med vackra ord. Då gör det mera ont på dem det träffar.