Kloka föräldrar hindrade mej från att bli
nazist. Det var 1939. Jag var 14 år och duktig i skolan. Vilket detta år
betydde att jag lärde mej tala tyska tämligen flytande. För tyska var det språk
man pluggade i svenska skolor på Hitlers tid.
Av någon
anledning är det mycket Hitler i teve i dessa dagar. I mitt minne dyker det upp
melodier och sånger från den tiden. Balt
flattern Hitlers Fahnen über alle Strassen… Jag kan komma på mej själv med
att gå och nynna Die Fahne hoch… För
det var ju fina melodier som förtryckarna alltid har till sina sånger.
Jag rycktes
med. Vi hörde Hitler tala – eller rättare sagt vråla – i radion. Jag var den
enda i familjen som förstod en del vad han sa, för mina föräldrar kunde inga
främmande språk.
Men en sak
visste de: Hitler skulle man ta avstånd ifrån vad han än sa och vad han än
försökte inbilla en.
Den svenska
arbetarklasen skrattade åt Hitler och hans vrålande. Så gjorde vi hos oss,
söder om Slussen. Men på Östermalm hade Hitler gott om beundrare och
supporters.
Mina
föräldrar lärde mej att ta avstånd från dem – och gav mej samtidigt ett
klassmedvetande som präglat mitt framtida skrivande.
Tack! Klarsynt o kunnig o erfaren delar du med dig. TACK,
SvaraRaderaTack för dina skriverier. Väldigt intressant. Jag har kvar dina ungdomsböcker som jag läste när jag var ung. Nu är jag snart pensionär själv och vill passa på att tacka dig för allt du har skrivit. Tusen tack Sven Wernström och en hälsning från en annan arbetare, också gammal söderkis från Bellmansgatan.
SvaraRadera