Släng er i väggen, amatörer!

Att som bank förvara kontanter är en förpliktelse som snart tillhör historien. Därför minskar tydligen bankrånen. Men kanske ligger det något i det Bertolt Brecht sa: Vad är väl att råna en bank mot att äga den?

Rån utförs numera på gator och i butiker men sällan på banker. De flesta rån ger väldigt lite utdelning. Ändå finns det en typ av rån som är mycket lönsamma. Som vår vän poeten Ove Klinthäll skriver:

Rånare av banker i vårt land, vad har ni för er?

Inte var det mycket på ett år ni undanskaffade.

Många av er blev dessutom jagade och haffade.

Ni kan lära mycket utav bankers direktörer.

Inga direktörer, vad jag vet, blev straffade.

Dom fick höjda löner, fallskärm och en mängd favörer.

Ni kan ta och slänga er i väggen, amatörer!

De stora rånarna jobbar i dag inte med knivar och pistolliknande föremål. De bara sitter där och låter lagen hjälpa dem att råna oss. Vi måste anlita banken, ty sådan är kapitalismen. Banken kan använda våra pengar till att göra ännu mer pengar till jättevinster, ty sådan är kapitalismen.

Var finns de politiker som dragit slutsatsen av detta? Som klart sagt ifrån: Om vi kommer till makten ska vi avskaffa det kapitalistiska systemet! Det har inte sagts på den aktuella S-kongressen. Vänsterpartiets Jonas Sjöstedt sa i går kväll i teves Debatt att vinsterna ska bort ur skola vård och omsorg, men mera vänster än så har man inte hört därifrån. Så här sitter man och väntar – men på vad?  

Finns dödskallemärkningen kvar?

Här vill jag rekommendera en skiva som ni antagligen inte kommer att få höra i radio. Jag vet inte om den såkallade dödskallemärkningen finns kvar. Ni minns väl den? Förr var det mest sexmoral som var känsligt.

Cornelis hörde till de censurerade. Hans Sportiga Marie handlade om prostitution, och Ann-Katrin var oanständig om jag minns rätt för att: Hon gav mig skavsår på knäna. Cornelis fick inte sjunga om kyrkan heller: Jag trodde det var cirkus, men det var Herrens hus.

1948 förbjöds Lennart Hagvall och Einar Groth: Vi bytte fruar med varandra fram på kvällen / ty det är så hälsosamt och stärkande i fjällen.

Martin Nilssons Luffarvisa förbjöds på 1930-talet: Och möter jag en flicka / som vet att väl sig skicka / så stannar jag en vicka.

Anta Lindblom fick inte 1957 säga att svenska flickor kysser med öppen mun.

Andra som drabbats av Sveriges Radios censur är Lars Ekborg, Karl Gerhard, och Povel Ramel.

Den jag nu vill rekommendera heter Pentti Salmenranta, välkänd låtskrivare i Norrköpingsbandet Blå Häst. Hans nyutgivna soloskiva heter Nylonpunk. Den kommer att censureras av politiska skäl. Han angriper försäkringskassan, arbetsförmedlingen och regeringen och sjunger om gatuvåld, yttrandefrihet och demokrati.

Det finns nog i dessa dagar många som önskar att man kunde gå till försäkringskassan med ett par dunkar bensin, yxa och sten, knogjärn och granater. Men det finns också något man verkligen kan göra. Om man är sjuk och ens sjuktid är slut och man blir friskförklarad av en läkare man aldrig träffat kan man göra något radikalt – man kan skriva en insändare! Ty vi har

Demokrati,

yttrandefrihet och lite till.

Det är vår stora lycka

att vi alla här får tycka

vad vi vill.

Nu är det inte längre sex som är anstötligt. Det är politik. Pentti Salmenranta framträdde för ett tag sedan i Linköping på en tillställning ordnad av den gamla fina organisationen Verdandi. Han hann med sex visor innan en vaktmästare avbröt honom för "olämpligt textinnehåll".

Dödskallemärkningen finns troligen inte kvar på Sveriges Radio. Men jag ger mej ändå fan på att ingen programmakare kommer att spela Pentti Salmenranta. Vill du veta mer om hans skiva så kolla på info@eggtapes.se.

Politiska visor på grammofon har det varit ont om sen Karl Gerhards och Fria Pros tid. Skönt att genren inte är alldeles död.

Andra har också usla skolor

En lärare i historia möter sina fjortonåriga elever för första gången. Han visar en film om dagen D, alltså om de allierades landstigning i Normandie den 6 juni 1944. Action, handling och spänning, tror han. Tråkigt, tycker eleverna. De vet inte var Tyskland ligger. Ingen koll på England. De känner inte till andra världskriget.

Så hur upplevde de filmen? Jo, en massa män rörde sig åt olika håll och sköt på varandra. Ungdomarna är kvar i sexåringens här-och-nu-upplevelse av sin omvärld och har ingen relation till sin historia eller till andra människor bortom dem själva. De saknar förkunskaper och kan inte inhämta ny kunskap.

Den här historien berättades av författaren Inger Enkvist på Norrköpings stadsbibliotek för att tag sen. Den var hämtad från en skola i en förort till Paris men kunde lika väl ha gällt en svensk skola. Vi har i Sverige ett eländigt skolsystem med samma ytliga flumpedagogik. Vår skola skapar ett livslångt handikapp i flera generationer, menade föreläsaren.

Innan barnen börjar skolan gör de märkliga bedrifter. Förskolebarnen lär sig tio nya ord per dag. Lågstadiebarnet som knäcker läskoden genomgår den största bedriften någonsin under sitt liv. Sen börjar de skolan och där avgörs deras framtid. Språket är nyckeln till allt lärande. Kan man inte läsa i mellan- och högstadiet är det för sent.

Allt för många ungar lämnar högstadiet utan grundkunskaper, utan godkända betyg. Skolan har svikit dem. Nu vet vi att vi inte är ensamma om att ha en usel skola. Det har de i Frankrike också. Ska det kännas som en tröst – eller vad?

Gör så här, bli miljonär!

Om du vill bli miljonär ska du skriva deckare. Förr kunde det vara lugna och trevliga berättelser, som hos Maria Lang, där mordet kom nånstans mitt i boken. Numera ska mordet komma i början, och det får gärna vara rått och otäckt. Här sätts din fantasi på prov. I Svensk Bokhandels vårkatalog kan du se hur våra mest framgångsrika författare tar livet av folk.

En förståndshandikappad man ligger fastspänd över köksbordet, mördad, och har skållats med kokhett vatten över könet. En polis hittas mördad vid samma datum och på samma plats där han tidigare utrett ett mord. En lärare mördas i sitt klassrum. Två barn hittar fem nakna och misshandlade män som hänger i taket i gymnastiksalen. Ett lik hittas i Sandhamn vid jultid när snön yr över stränderna…

Som du ser kan man hitta lik lite varstans och de kan se ut lite hur som helst. Här får du några tips så du kan sätta igång:

För det första måste du hitta på ett sätt att mörda som gör att offret ser så vanställt ut som möjligt.

För det andra bör du hitta på ett motiv som låter troligt.

För det tredje bör du hitta på en mordutredare, det kan vara en polis men också en privatperson, en gammal kvinna eller en ung skönhet, en kontorist som bara av en slump hamnar i en mordhistoria, eller varför inte en fotograf eller en ung journalist, manig eller kvinnlig.

För det femte ska du ge din huvudperson ett välklingande namn. Harry Scott? Lora Lavy? Augusta Fridman? Wille Wajsing? Nej, bättre kan du hitta på. Namnet ska bli känt och efterlängtat i Sverige och i de fyrtio andra länder dit dina tjugo deckare med samma huvudperson ska bli översatta och utgivna.

Av någon anledning har mord blivit det mest underhållande som finns i våra länder. Och den litterära genre som lättast gör sina upphovsmän till miljonärer. Så passa på! Följ min lilla arbetsplan så ska du snart se miljonerna rulla in.

Själv har jag inte skrivit om mord och tillhör därför de fattigaste medlemmarna i Författarförbundet. Orsaken vill jag inte nämna. Men lite avundsjuk är jag förstås.      

Sluttjatat om regeringens oljemiljonär

Det var ett jävla tjat om Carl Bildt! säger en av mina läsare. Och hon har naturligtvis rätt. Så jag får väl hitta på andra saker att blogga om. I dag kan jag lämna ordet till poeten Ove Klinthäll:

Jag nämner ett pristagarnamn: Sillanpää.

En medelålders svensk svarar nog: "Vem ä dää?"

Vad vet en svensk om Truman?

Och vem är Gösta Bohman?

Men Bohmans svärson känner hela stan,

tamme fan!

I dag har jag inte sagt ett ord om Carl Bildt. Det lovar jag att inte göra i morgon heller. Vi hörs!

Om vår mest skamlöse politiker

Carl Bildt är på tapeten. Teve hedrar honom med påkostade program. I Flamman 21 mars kan man läsa att han varit spion. Den har sina uppgifter från Aftonbladet, som avslöjat att Carl Bildt lämnade informationer till USA om regeringsförhandlingarna 1976.

Bildt var då Gösta Bohmans sekreterare och satt med under de borgerliga partiernas förhandlingar. Därifrån ämnade han rapporter till USA. Förhandlingarna var hemliga och Bildt hade inte partiledarnas tillåtelse att rapportera om dem. Att lämna hemliga uppgifter till främmande makt bör kallas spioneri.

Enligt Aftonbladet säger Carl Bildt att det finns dom som gett sig den på att sätta dit honom, men "då ska man ha lite mer på fötterna. Det är ingenting för nybörjare." Flammans skribent antar att det alltså finns fler hemligheter som skulle kunna sätta dit Carl Bildt. Det finns det nog, men allt vad man hittills vet om honom borde få honom att skamset dra sej tillbaka från det offentliga rampljuset. Men att inte kunna skämmas tycks vara hans verkliga styrka.

Värt att veta om Carl Bildt

I går gjorde jag det lätt för mej genom att knycka en text ur Flamman. I dag gör jag detsamma och knycker en text ur Proletären 28 mars. Teve lyfter nu fram Carl Bildt i två stora reportage. Om vad denne skadegörare uträttat kan man läsa i Proletären:

"Borgarregeringen under Carl Bildt åren 1991–94 gav fem avgörande förändringar som blommade ut när EU-medlemskapet var ett faktum 1995.

Lagen skrevs om så att dörrarna öppnades för offentlig finansiering av så kallade privata välfärdsstjänster.

Lag om offentlig upphandling som också förenklade privatisering.

Införande av skolpeng och offentlig finansiering av friskolor.

Bolagisering och utförsäljning av statliga företag och liknande förändringar av landstings- och kommunägd verksamhet.

Utförsäljning av allmännyttans hyresrätter påbörjas.

En sjätte förändring av vikt var husläkarlagen som syftade till privatisering av hela primärvården. Men den avskaffades eter maktskiftet 1994."

Artikeln innehåller mycken nyttig kunskap. Till exempel att var tredje sjukhussäng körts ut från de svenska akutsjukhusen så att sängplatserna minskat från 36323 till i dag under 20000, vilket lett till ökat lidande för både patienter och personal. Allt är inte Carl Bildts fel, men allt är i hans anda. Det kan vara värt att veta när nu Sveriges Television försöker popularisera honom i påkostade program.