onsdag 14 december 2011

En riktig skitskola


Sveriges skolsystem är unikt i världen där skattefinansierad verksamhet får vara vinstdrivande. Utländska kapitalister köper in sig i den svenska skolan. Är det möjligt att göra stora vinster utan att eleverna blir lidande?
Den frågan ställde Utbildningsradion nyligen i sitt program Världens bästa skitskola.
Men den märkliga rubriken låter ju inte som den pekar på ägandet utan snarare på innehållet. I fråga om innehållet har den svenska skolan alltid varit en skitskola – i varje fall om man ser det ur arbetarklassens synpunkt.
Vår folkskola skapades samtidigt som Marx och Engels började skriva Kommunistiska Manifestet. Som arbetarklassen verkligen hade behov av men som aldrig kom in i skolan.
Vad var det då som var så märkligt med marxismen? Jo, den beskrev en värld i rörelse och förändring.
I själva verket är vi alla marxister antingen vi vet om det eller inte. En bonde köper inte en ko som strax ska förvandlas till en hög kemikalier genom att dö. Han köper en som han tror har framtiden för sig. En grabb köper inte en begagnad moped som strax ska bli skrot. Han köper en som han tror ska hålla ett tag.
Den marxistiska lagen om alltings förvandling gäller även mänskliga samhällen. Kapitalismen har överlevt sig själv och är dömd att braka ihop. Det är vår uppgift att leda förloppet till något gott, annars går vi alla under i svält, krig eller förgiftning. I vilken skola får eleverna höra något om det?
De mäktiga vill ha ett stillastående samhälle där de får behålla makten. Därför är marxismen det mest förbjudna i skolan.
Skolan håller på "objektiviteten", myten att alla åsikter har samma värde. Det eleverna möter är alltså inte verkligheten utan olika åsikter om verkligheten. Dit hör exempelvis religioner. Om dem borde man säga:
– Nu ska vi studera det mänskliga tänkandets historia. Den kan indelas i förvetenskapligt och vetenskapligt tänkande. Inom det förvetenskapliga fanns ett antal religioner. Eftersom några lever kvar kan vi titta lite på dom…
Till åsikterna hör också de politiska partiernas idéer. Sossarna tycker… Moderaterna menar… Men det viktiga borde inte vara vad partierna säger sig mena utan vad de representerar! Det man förr kunde se på deras namn: arbetarpartiet, bondeförbundet. Partierna har sin roll i klasskampen, fast de nu förnekar det och vädjar till alla samhällsgrupper för att få deras röster.
Klasskampen förtigs i skolan. Åsikter ska "respekteras" som om de vore heliga. Men åsikter ska inte respekteras, de ska diskuteras. Så att man kan ändra dem om de strider mot ens verkliga intressen.
Eleverna borde ha rätt att definiera sig politiskt. Människan får sin ställning i förhållande till produktionsmedlen. Antingen äger man produktionsmedel och då har man intresse av att privatägandet bibehålls. Eller också äger man inte produktionsmedel, då blir man lönarbetare och har intresse av att samhället blir socialistiskt.
Antingen äger man skolor och då kan man stjäla skattepengar på ägandet. Eller också jobbar man i en skola där syftet inte är vinst utan god undervisning.
Vi måste föra en klasskamp om skolan. Överklassen vill hålla eleverna i okunnighet. Den har också lyckats förvirra lärarna. Lärare sitter i personalrummen och gråter och vill lämna jobbet därför att de inte begriper varför de har det så jävligt. Tala om det för dem!

Det mesta av här skrev jag i en krönika 1978, alltså för över trettio år sedan. Då fanns inte sk friskolor där riskkapitalister kunde stjäla miljoner av skattepengar. Nu måste vi kämpa för att avskaffa privatägda skolor. Men för det ska vi inte glömma att bekämpa skolans fördummande innehåll. Som är lika viktigt att avslöja nu som då.
Det handlar som alltid om klasskamp. Men vilka står i dag på arbetarklassens / löntagarnas sida? 

tisdag 13 december 2011

Luciamorgon

I dag sjungs det över hela vårt avkristnade land om ett katolskt helgon, den heliga Lucia. Man får kaffe och pepparkakor och får titta på söta flickor och lyssna på mer eller mindre vacker sång. Men vad är det som sjungs?

Vår första luciasång började: "Sankta Lucia, ljusklara hägring" och skrevs av författaren Sigrid Elmblad 1924, två år innan hon dog. Sen kom "Natten går tunga fjät" som Arvid Rosén skrev 1928. Av någon anledning kom förskolläraren Halldis Ljungquist 1958 med "Ute är mörkt och kallt" som visst aldrig slagit igenom.

Den luciatext jag har i huvet är Sigrid Elmblads variant. Det finns ingen kristen vidskepelse i den och knappast något annat heller. Den går så här:

Sankta Lucia, ljusklara hägring,
sprid i vår vinternatt
glans av din fägring.
Kom i din vita skrud
huld med din maning.
Skänk oss du julens brud
julfröjders aning.
Drömmar med vingesus
under oss sia,
Sankta Lucia, Sankta Lucia.

Trollsejd och mörkermakt
ljus du betvingar.
Signade lågors makt
skydd åt oss bringar
Stjärnor som leda oss
vägen att finna
blir dina klara bloss,
fagra prästinna.
Drömmar med vingesus
under oss sia,
Sankta Lucia, Sankta Lucia.

Lucia, den italienska flickan bakom myten, lär ha varit född i Syrakusa år 283. Den dam som kliver in i vårt sovrum skulle alltså vara 1728 år gammal. Ett grinande kranium med tomma ögonhålor, om man rycker bort den vackra ungflicksmasken under stearinljusen. Usch och fy!

Så får man inte tänka. Men hur får man tänka? Ska man alls använda sitt sunda förnuft när man klär ut sina barn och lär dom en konstig rit som ingen vet vad den betyder? Luciafirandet är en tradition som man bör ha respekt för, kanske? Det tycks inte den ständigt respektlöse poeten Ove Klinthäll ha när han sjunger:

Nere i stövelen
i Syrakusa
bodde, för bövelen
med ögon ljusa
hon som blev helgon sen.
Hon stack ut ögonen
på en karl som ville fria –
galna Lucia.

Varför? Jo hon var ann-
satt av hin håle.
Klart hon av rättvisann
brändes på båle.
Klok var hon långtifrån
men man ska vara sån
för att få katolsk gloría.
Ja, som Lucia.

Vi kan aldrig förklara för ungarna varför man firar Lucia. Bäst då att låta det få vara en lek – för leka kan man om vad som helst utan förståndighet och förklaringar.

Och varför ska man lära barnen tänka? Och ifrågasätta? Då blir dom ju bara besvärliga framöver.

måndag 12 december 2011

Kulturpengar, finns dom?


I dag är jag ledig. De är jag ju för det mesta, men i dag skulle jag ha underhållit på ett föreningsmöte. Jag gör det ibland, sjunger och berättar eller pratar böcker. Men i dag blev det inget av. När de frågade vad jag ville ha för en timme föreslog jag åttahundra kronor, men det var för dyrt. (Jag visste att det här var en förening med pengar, av fattiga föreningar brukar jag inte ta betalt).

När vi bildade Författarcentrum 1967 ville vi ha 200 kronor för framträdanden i skolor och på bibliotek. Då sa man: Va! Ska ni ha betalt för att göra reklam för era böcker! Vi drev igenom kravet och lyckades öka summan vartefter. Nu ska ett författarbesök kosta över femtusen. Det menar de flesta är för dyrt. Uppdragen har minskat. Själv lyckades jag bara få det arvodet en enda gång under förra året.

Jag försöker få fram vad de stora kändisarna har för gager, till exempel i folkparkerna, men det är svårt att få veta. Jag får gå tillbaka till 1995 för att hitta några uppgifter. Då tog Sven Ingvars 90 000 kronor per kväll plus procent på intäkterna. Hasse Andersson med Kvinnaböske band och Eldkvarn med Plura tog 45 000. Mikael Wiehe nöjde sig med 40 000 enligt vad DN kunde meddela.

De här drog naturligtvis stor publik och drog in mycket pengar till arrangörerna. Då fick kulturen kosta. Men kultur produceras inte bara av kändisar och ska inte bara kunna avnjutas hos stora arrangörer.

I föreningslivet möter jag förvånansvärt skickliga musiker som är amatörer och sällan kan ta betalt. I min stad Norrköping finns dragspelare som betalat 60 000 för sina instrument och som älskas av publiken men ytterst sällan får betalt för att spela.     

Bland författarna har jag kolleger som numera framträder gratis på bibliotek bara för att få möta sina läsare och kanske sälja några exemplar av sin nya bok till dem. Vi är tillbaka till början på 1960-talet innan Författarcentrum bildades.

Vi har nu en kulturminister som tycker att ordet kultur bör bytas ut mot underhållning. Och underhållning ska naturligtvis betalas av dem som blir underhållna, precis som publiken på dansbanor och folkparker.

En dagspelare som håller liv i det svenska kulturarvet, en författare som inte skriver bästsäljande deckare, en teatergrupp som visar upp samhället med dess brister – det är den kultur vi behöver men som samhället inte vill stödja ekonomiskt.

Borgerliga politiker är kulturella analfabeter. Få se om det blir bättre efter nästa val…

söndag 11 december 2011

Dagens dikt: Vi ska aldrig glömma


För ett halvt århundrade sedan försökte jag framföra vänsterbudskap i lyrisk form. Ett tag experimenterade jag med orimmad dikt, en art som många lyriker prövade då, men som jag ogillar numera. Jag tyckte då att lyrik kunde sakna rytm och rim om den bara hade ett viktigt innehåll. Så här kunde det bli:

Vi ska aldrig glömma
allt ont de gjort oss
även om de säger:
Det var inte vi.
De tror att framtiden
läker alla sår – Nej!
Vi ska aldrig glömma
allt ont de gjort oss.
Se upp – glöm ingenting!
Se upp!
Vänd dem aldrig ryggen,
då är du förlorad.
Nya moderater
kommer att vilja regera.
Men sin frihet
kan man inte lämna bort
till förvaring
hos någon.
Den ska man hålla i handen
och försvara varje dag!

Så tänkte vi då. Och när jag nu ersatt "byråkrater" med "moderater" känns det som om tankegången fortfarande kunde vara aktuell. Det är kul att gräva bland gamla papper och bli påmind om den tid då vänstern var stark och kämpande med sång, musik, teater och anda konstnärliga medel. När det gällde att skriva dikter hörde jag inte till de begåvade, men jag ser gärna tillbaka på mina skrivförsök. Och konstaterar att jag aldrig kom att höra till dom som driver högerut. Åtminstone. 

lördag 10 december 2011

Jul-alfabet

Alfabetet följer här
Julfrid dagens tema är.

Bibeln täljer hurusom
Frälsaren till jorden kom.

Cedan dess har det gått bra
för herrarna och prästerna.

Det dom har det har dom snott
ifrån fattiga som trott.

Egendom är religion
för dom som gör profit på tron.

Fröjdens alltså och gå på!
Runt kring gran ska dansen gå.

Glöggen späder vi med sprit.
Annars smakar den ju russin.

Hjulklappar ska alla ha.
Tomte det får farsan va.

Ingen annan finns som kan
hålla masken såsom han.

Julen gör att man blir rik
om man äger en butik.

Kosingen tar därmed slut
för den som taskigt har förut.

Lutfisk är en maträtt som
knappast någon tycker om.

Morsan lagar den ändå
för det ska ju vara så.

Natten före julafton
sover alla utom hon.

Otåligt de kära små
räknar timmarna som gå.

Paket ska hopas under gran,
annars får ni se på annat.

Qvistigt är att rimma bra
på qvartzur och Aqvá Verá.

Rund om magen blir du lätt
om du käkar mycket fett.

Synd är allting som är kul.
Synda därför friskt i jul!

Tomtemask bör pappa ha.
Sätter skräck i ungarna.

Utanpå en plastglad man,
men inom sej tänker han:

Vafan är det nu jag gjort
med mitt arma kontokort?

Xtra festligt blir det då
i snöslasket till ottan gå.

Ynkligt klingar där din sång.
Plugga på till nästa gång!

Zådan är vår kristna fest
när den är som allra bäst.

Åter gryr en arbetsdag.
Opp med hakan! Friska tag!

Ännu har vi NYÅR kvar.
Fram med stålar, käre far!

Önskelistan nästa år:
Skippa julen, om det går!

fredag 9 december 2011


Välfärd kan aldrig gå med förlust


I arton av tjugoen landsting och regioner går sjukvården med förlust, läser jag i dagspressen den 7 december.

Går med förlust? Skulle sjukvården gå med vinst? Till vem i så fall? Så långt har det alltså gått att de TT-journalister som skriver om ekonomi tror att offentlig verksamhet går i samma spår som privat verksamhet!

Låt mig försöka förklara: Privat verksamhet ska uppfylla ekonomiska mål. Offentlig verksamhet ska uppfylla politiska mål.

Personer som vill tjäna på oss andra vill att deras verksamhet ska gå med vinst. Personer som vill tjäna oss andra ska se till att politiska beslut uppnås.

Att alla människor ska ha rätt till god sjukvård är ett politiskt beslut, liksom att alla barn ska ha rätt till undervisning och att alla gamla ska ha rätt till pension, bostad, mat och vård oavsett om de kan betala eller inte.

Vi bör alltså alltid fråga vad varje verksamhet har för uppsåt. Är uppsåtet att tjäna pengar rör vi oss med privat företagsamhet. Är uppsåtet att förverkliga politiska beslut rör vi oss med offentlig verksamhet.

Det har ingenting med moral att göra. Det är inte dålig moral att privat verksamhet ska syfta till vinst. Om man har hederliga företagare. Det är inte mer moraliskt att offentligverksamhet ska tjäna befolkningen. Det gör den, om man har hederliga politiker.

Offentlig verksamhet kan aldrig gå med förlust. De politiska målen ska fullföljas. Politikerna ska se till att verksamheten kan finansieras. Antingen får de minska målen eller höja skatten.

 I Skåne räknar man med att sjukvården går back med ca 200 miljoner kronor. 500 anställda måste bort, skriver TT. De anställda ska alltså betala en "förlust" som oskickliga politiker åstadkommit genom att se på offentlig verksamhet som om den vore privat.

Privata företagare stjäl ofta några anställdas löner genom att avskeda dem och låta de kvarvarande göra även deras jobb utan ersättning. Nu gör de skånska politikerna likadant. (Politikernas egna löner påverkas inte. Politiker drabbas aldrig av sina egna beslut.)

Det här kan jag säga som inte är ekonom. Varför säger inte ekonomerna detsamma? Är de indoktrinerade av Handelshögskolan och okunniga? Eller är de köpta?