Mera julvers

Eftersom många tycks ha tagit vara på gårdagens julklappsrim kan jag väl bidra med några fler. Fast datorn jävlas som vanligt och sätter gårdagens datum på dagens (alltså onsdag 7 sept) inlägg. Hur gör man för att datum ska ändras kl 12 på natten och inte kl 10 nästföljande dag? Nya verser alltså:

MODERNA GREJER:

Du önskade dej dvd

och även sån där mp3

Jag skulle hellre ha köpt strumpor,

det vet jag ändå vad det e´.

BÄRBAR SPELARE:

Nu slipper du att höra mer

att jag vrålar: Skruva ner!

Den är bra, för när du kör den

är det bara du som hör den.

DECKARE:

Sånt med blod och döda lik

och en massa erotik

borde man väl inte ge,

men du har ju önskat de´.

BÖCKER:

Vi vårt fjärde ljus har tänt.

Slut är stressiga advent.

Då blir skönt att koppla av

med den här som vi dej gav.

HANDSKAR:

Låt vintern komma med kyla

så snön yr och vargarna yla.

Med det här är du rustad till tänderna

eller klarar åtminstone händerna.

PRESENTKORT:

Var du går i skogar berg och dalar

är det nån som vill att du betalar.

Därför tror jag det är sant

att du önskar dej en slant.

KEYBOARD:

Den här tar tid att lära sej.

Låt inte det besvära dej.

Läs bara instruktionerna

så får du nog fram tonerna.

TEVE-APPARAT:

Här en apparat som duger,

lär dej faktiskt en hel del.

Om sen Fredrik Reinfeldt ljuger

är det inte tevens fel.

Hoppas jag inte lockat till några extra köp nu.

Önskningar till nästa år: Skippa julen om det går!

Julklappsrim

Nu håller du på och köper julklappar och slår in paket kan jag tro. Då behöver du kanske hjälp med att rimma på paketen. Det vill jag gärna hjälpa till med.

SPRIT:

Ett litet glas sån här likör

gör knappast så att någon dör.

Så bjud nu utan undanflykter

för varför ska man jämt va nykter?

MUSIKINSTRUMENT:

Vi vet att du lyssnar till mycket musik

men inte är nöjd med att jämt va publik.

Snart tar du väl steget från lyssnarbänkraden

till strålkastarljuset där opp på estraden.

DECKARE:

Här ska du få en deckare

med några snygga lik

och nånting lite fräckare,

en smula erotik.

Jag vågar inte läsa den,

men du kan väl berätta sen?

DATASPEL:

När våran gran slängts ut på gatan

kan du nu sitta kvar vid datan.

Kanske inte bäst för dej,

men väldigt lugnt för mor och mej.

KAMERA:

Ta med den här på fester,

den rymmer alla gäster.

Ett litet knäpp och nu

finns där alla – utom du.

KOKBOK:

Man ska helga sabbatsdagen.

Alla vilar enigt lagen.

Men du tillhör undantagen

så att jag får nåt i magen.

VADSOMHELST:

Här är nåt som du vill ha.

Hoppas bara att den duger.

Men den ska va riktigt bra

om reklamen inte ljuger.

När alla priser går i topp

och värden höjer hyrorna,

då undviks varje lyxig shop,

då handlar vi på Myrorna.

Där finns det mesta som du vet,

som nu det här i mitt paket.

Sen har jag skrivit verser om dyrare grejer också, men såna ska du inte kasta ut pengar på.

Håll igen! Tycker SVEN.

Politikermonolog

– Hejsan! Jag är politiker. Kommunalpolitiker. Tror ni mej inte. Jodå, det finns snygga politiker också. Men vi politiker ska inte bara synas, vi ska uträtta nåt också. Och det är just vad jag ska göra i dag. Höja lyckokvoten i samhället, om man säjer.

Men allt måste bli sämre innan det kan bli bättre, som en klok man sa en gång. Jag börjar alltså med en liten försämring. Jag börjar med att se till att ett vårdhem tvingas avskeda två vårdbiträden. Då blir de lessna. Och sex gamlingar som får sämre vård blir också lessna. Antalet lessna blir åtta.

Men en moderat räknenisse i kommunen blir glad och berömmer mej. Då blir jag också glad. Två glada. Och så blir det dynamiska effekter. Vår statsminister får beröm i Bryssel och blir glad.

Tre glada mot åtta lessna.

Men de tre som blir glada hör till dom som har röst i världen och kan säja att det går bra för Sverige.

Tre glada hörs. Åtta lessna hörs inte. Låter det orättvist? Tja, det är sånt man får ta. Men vänta nu… lyckokvoten är inte riktigt uträknad än. Ett av de avskedade vårdbiträdena tar livet av sej. Fem av gamlingarna dör, som de måste förr eller senare. Då är det tre lessna kvar. Tre lessna mot tre glada, då väger det jämt. Så egentligen har ingenting hänt.

Utom att det går bra för Sverige.

Inget har hänt. Men hur blir det nu om jag vänder på det och börjar om från början? I dag ska jag göra kommunen lite bättre genom att se till så vi kan anställa två nya vårdbiträden. Då blir de två glada för att slippa vara arbetslösa. Två vårdbiträden som redan har jobb blir också glada för att få sin arbetsbörda lättad och slippa bli utbrända. Och åtta gamlingar blir glada åt att bli rullade ut i solen och slippa glo på teve där man bara pratar utrikiska.

Tolv människor har blivit glada. Det gör mej glad. Nu är vi tretton glada.

 Men den moderata räknenissen blir lessen. Och direktören för Carema blir lessen för att han inte kommer åt de kommunala pengar som räknenissen räknat fram åt honom på åtta människors olycka när han privatiserar vårdhemmet, som han tänkt göra. Och så blir vår statsminister lessen eftersom det inte blir nåt beröm från Bryssel för det vi gjort här i kommunen.

Och direktören för Svenskt Näringsliv – det som förr hette SAF, Storföretagens Asociala Förening – han som sa att före millennieskiftet skulle hela den offentliga sektorn vara privatiserad, han blir lessen för att vårt vårdhem nu funkar bättre och alltså inte ska privatiseras.

Fyra lessna mot tretton glada, det blir ett överskott på nio glada. Kors, min politik funkar visst riktigt bra!

Men jag har ju glömt ledarskribenterna! Den svenska pressen ägs i stort sett av åtta familjer och enskilda. Låt oss säga att åtta borgerliga ledarskribenter blir lessna över att pengar satsas på att våra gamlingar ska få det bättre. Hur blir lyckokvoten då?

Åtta lessna mot nio glada – det blir bara en enda glad person över. Det kan inte vara statsministern och knappast nån av dom andra heller. Det måste väl vara jag själv då?

Nåja. Än sen? Jag kan ju inte bli lessen för att jag själv blir glad. Nånting har jag ändå uträttat i dag. Åstadkommit ett överskott av glädje om än aldrig så litet.

Och det måste väl vara det som är själva meningen med politikerjobbet. Man måste se glad ut i teve. Det skadar inte om man ska värva röster. Och det måste man. Man måste ha väljarna bakom sej om man ska kunna öka välfärden och förbättra allting och höja lyckokvoten i samhället. Allt det där som vi politiker sysslar med.

Sådan är kapitalismen

Aftonbladet ska hårdbanta, läser jag i Journalisten. 65–85 tjänster ska bort, de flesta på redaktionen. Vi jobbar redan hårt, säger en medarbetare, vi kan knappast klara att göra mera. Aftonbladet går med vinst men ska ändå spara.

Tidningen ägs av mediekoncernen Schibsted som har verksamhet i 25 länder med drygt 7000 anställda. Huvudkontoret ligger i Oslo. Ägarna är anonyma.

Annat var det på min tid. När jag började jobba i Aftonbladets sätteri på 1940-talet ägdes tidningen av kapitalisten Torsten Kreuger. Han hade stora affärer i tändstickor, banker och tidningar och var naturligtvis en skurk – men ett slags hederlig skurk som inte levde i skymundan utan framträdde öppet och umgicks med folk i sina företag.

I tidningshuset på Vattugatan i Klara var han rätt ofta synlig. Han pratade med vår klubbordförande för att höra hur personalen trivdes. En gång kom klubbordföranden tillbaka till sätteriet med tjugo tusenkronorssedlar i bröstfickan. Dom hade han fått av Kreuger som sagt: – Gör nåt trevligt åt pojkarna för det här!

Torsten Kreuger var som alla kapitalister en skojare som gjorde sej rik på andras arbete, men han gjorde det öppet, han var en människa som gick att se och prata med.

Sådan var kapitalismen då. Kreuger sålde Aftonbladet till LO, som i sin tur sålde tidningen till norska Schibsted. Nu ägs tidningen – liksom för övrigt även Svenska Dagbladet – av nutidens kapitalister som gömmer sej bakom storföretag och inte går att se och prata med.

Sådan är kapitalismen i dag. Ta t ex Carema. Det ägs inte av människor, det ägs av riskkapitalbolagen Triton och KKR (som är amerikanskt och ett av världens största riskkapitalbolag). Inga människor uppges som ägare, bara bolag. Anonyma. Hänsynslösa. Drabbande de flesta av oss.

Sådan är kapitalismen i dag. Det är något vi inte bör godta länge till. 

Multikulturell bastu

I våran PRO-avdelning har vi inte en enda invandrare. I bastugänget har vi en kille som är från Irak. Hans namn går inte att uttala så vi kallar honom Turken för det passar bra i bastun. Eftersom han är pensionär försökte jag få honom med i PRO men det gick inte alls. Han sa:

– Ni svenskar isolerar er alltid i åldersgrupper. Pensionärsföreningar, ungdomsgårdar, dagis för småungar. Hemma hos oss umgås vi barn och vuxna över alla åldersgränser. Inte fan vill jag vara med en massa gamlingar bara.

– Ni svenskar? sa jag. Hur länge har du varit här?

– Sjutton år.

– Då är du väl svensk då. Du snackar ju utan brytning. Det är för mej tecknet på att vara svensk.

Här kom Martin in i samtalet. Han kommer från Finland och det hörs.

– Då skulle jag inte vara svensk då? sa han. Nädu, det är inte språket det hänger på, det är utseendet. Det syns ju på Turken att han är blatte.

– Svartskalle heter det, sa Turken. Där har ni ett ord som sammanfattar de flesta av oss. Så behöver man inte fråga varifrån vi kommer. De flesta svenskar kan ändå inte skilja på Irak och Kurdistan och Bosnien och Kosovo.

Bastu är bra. Där förbrödras man, skitsamma varifrån man kommer.

Är det likadant för kvinnorna som har sin bastu alldeles ovanför oss på Centralbadet. Sitter de där och försystras oavsett varifrån i världen de kommer? Sitter de där överhuvudtaget? Jag ställer inte frågan för att jävlas. Jag ställer den för att jag är nyfiken på de skillnader som finns i det numera mångkulturella fäderneslandet.

Om bristen på offentliga toaletter

Ju äldre man blir desto oftare kissar man. Är man på besök i innerstaden Norrköping så märker man att stan är fientlig mot besökaren. Nu har den ju blivit ännu mer fientlig med dubbla parkeringsavgifter, men när det gäller bristen på kissplatser har den allid varit det.

Här saknas offentliga toaletter. Vad gör man då? Jo, man går in i nåt parkeringshus, där det brukar vara halvmörkt och folktomt. Eller smyger in bland buskarna i parken vid strömmen. Vi har ju en paragraf i den gamla östgötalagen att stödja oss på: Nöd bryter lag! Fast jag vet inte om polisen här i stan känner till våra medeltida landskapslagar.

Vännen Ove Klinthäll som skrivit verser om det mesta har även behandlat detta mitt aktuella problem i rimmade rader:

Att pinka i park vid Karl Johans staty

är brottsligt och mindre behagligt,

men via sin bil spruta ut sot och bly

och alla slags gifter är lagligt.

Så fort det blir fråga om motortrafik

försvinner all vanlig förnuftig logik.

Man borde inte behöva vara rädd för polisen när det gäller ett problem som är tidlöst och allmängiltigt. Och globalt. Jag läser att hälften av Indiens invånare saknar toalett. Femhundra miljoner indier måste gå och hålla sig tills de kan smyga undan och göra det nånstans utomhus. Femhundra miljoner. Så många människor kan man inte tänka sig.

Men några tusen kan man se. En massdemonstration på ett torg nånstas i världen, var kissar dom? En vaktpost framför kungliga slottet i Stockholm, stillastående i timtal. En samling stillasittande människor, varav många gamlingar, på en utdelning av Nobelpriset eller på en fest i Stadshuset, där man inte får resa sej förrän kungen gör det… Så mycket kissnödighet, så mycket blöjor, så mycket plågsam väntan, väntan!

Ålderdomen har sina egenheter. Fråga mej vad lycka och frihet är. Med åren blir kraven allt mindre. Lycka och frihet – det är (om man har en pension som räcker till käk och elräkningar) att bo i ett torp i skogen och kunna gå ut bland träden och kissa var man vill, när man vill. Det är lycka. Det är frihet. Om ni frågar mej. Numera.

Boktips: Resa i Sharialand

Tina Thunander reste ensam till Saudiarabien för att studera islam. När den här boken, "Resa i Sharialand" (Leopard förlag), kom ut skrev jag i Folkbladet: "Hur hon vågat och lyckats genomföra det här reportaget är en gåta som borde ge henne Guldspaden för grävande journalistik." En viktig bok således. Nu finns den i pocket. Det är glädjande.

Saudiarabien styrs av en kung som ett familjeföretag. Demokrati är otänkbar. Folket kan inte styra, det kan bara Gud. Kvinnor har en underordnad ställning. Kvinnlig otrohet kan bestraffas med stening. De flesta dödsstraff förrättas offentligt. En kvinna bör inte köra bil, då kan manliga bilförare titta på henne och krocka.

Tina Thunander får åka med en tjänsteman, Mr Khaled, som undervisar henne: – Tänk dig att du och jag är i öknen och du inte har täckt dina ben. Då blir jag – jag måste tyvärr säga som det är – då blir jag kåt. Det kan jag inte hjälpa, för det är så mannen är skapad. Därför ska du vara täckt. För din egen säkerhet.

Vi får veta att femton flickor innebrändes i en skolbrand. De försökte rädda sig men tvingades av polisen tillbaka in i den brinnande skolan för att de inte var korrekt klädda.

Myndighetspersoner säger sig ha till uppgift att sprida islam över världen. De flesta moderna europeiska moskéer har bekostats med pengar från Saudiarabien.

En viktig bok om sagt. Ett utmärkt underlag för diskussioner, inte bara om islam utan generellt om den kulturella primitivitet och stagnation som kallas religion.