Jag hör
hemma i arbetarklassen
Jag berättar gärna om hur jag föddes och växte upp
i Stockholms arbetarstadsdel, det proletära Söder. Där fattigt folk hänvisades
till bergen ovanför Skinnarviken med utsikt över Riddarfjärden från Västerbron
till Gamla stan. Med billig hyra – 75 kronor i månaden. Minnet blev till en
vers som kan sjungas på melodin Barndomshemmet:
Där som gråa gator korsar sej på Söder
och där treans spårvagn rasslar fram på dem
ligger Hornsgatan i solskenet och glöder
där i forna dagar var mitt barndomshem.
Det var sol och sommar över gamla
Slussen
och där krönte sej Ringvägen genom stan.
Genom Söder tog man trikken eller
bussen
för till fots tog promenaden hela dan.
Här på bystan kan man sitta nu och
minnas
när för arbetare här en stadsdel var...
Nu för fattiga del aldrig mer kan finnas.
Nu är Söder till för dom som pengar har.
Den lägenhet som mina föräldrar
hyrde för 75 kronor i månaden såldes nyligen för över tre miljoner till nån rik
jävel. Så nu är Söder till för dom som pengar har. Dit hör inte jag.
Kanske
är det lika bra. Kanske har jag haft tur. Kanske har jag det mera trivsamt här
ute på Vikbolandet med stuga och katt än jag skulle ha bland överklassen på det
som nu är Stockholms Söder.
Fin visa. Men det är nog mera av nyrika och kulturelit på Söder. Intrycket är att överklassen håller sig på Östermalm.
SvaraRaderaVacker text! Kan relatera fastän jag växte upp med en ensamstående mamma i Bagarmossen. Din visa kan vara prolog till den här sången:
SvaraRaderahttps://youtu.be/PGFWC0q817M
/Tove