Luciamorgon

I dag sjungs det över hela vårt avkristnade land om ett katolskt helgon, den heliga Lucia. Man får kaffe och pepparkakor och får titta på söta flickor och lyssna på mer eller mindre vacker sång. Men vad är det som sjungs?

Vår första luciasång började: "Sankta Lucia, ljusklara hägring" och skrevs av författaren Sigrid Elmblad 1924, två år innan hon dog. Sen kom "Natten går tunga fjät" som Arvid Rosén skrev 1928. Av någon anledning kom förskolläraren Halldis Ljungquist 1958 med "Ute är mörkt och kallt" som visst aldrig slagit igenom.

Den luciatext jag har i huvet är Sigrid Elmblads variant. Det finns ingen kristen vidskepelse i den och knappast något annat heller. Den går så här:

Sankta Lucia, ljusklara hägring,

sprid i vår vinternatt

glans av din fägring.

Kom i din vita skrud

huld med din maning.

Skänk oss du julens brud

julfröjders aning.

Drömmar med vingesus

under oss sia,

Sankta Lucia, Sankta Lucia.

Trollsejd och mörkermakt

ljus du betvingar.

Signade lågors makt

skydd åt oss bringar

Stjärnor som leda oss

vägen att finna

blir dina klara bloss,

fagra prästinna.

Drömmar med vingesus

under oss sia,

Sankta Lucia, Sankta Lucia.

Lucia, den italienska flickan bakom myten, lär ha varit född i Syrakusa år 283. Den dam som kliver in i vårt sovrum skulle alltså vara 1728 år gammal. Ett grinande kranium med tomma ögonhålor, om man rycker bort den vackra ungflicksmasken under stearinljusen. Usch och fy!

Så får man inte tänka. Men hur får man tänka? Ska man alls använda sitt sunda förnuft när man klär ut sina barn och lär dom en konstig rit som ingen vet vad den betyder? Luciafirandet är en tradition som man bör ha respekt för, kanske? Det tycks inte den ständigt respektlöse poeten Ove Klinthäll ha när han sjunger:

Nere i stövelen

i Syrakusa

bodde, för bövelen

med ögon ljusa

hon som blev helgon sen.

Hon stack ut ögonen

på en karl som ville fria –

galna Lucia.

Varför? Jo hon var ann-

satt av hin håle.

Klart hon av rättvisann

brändes på båle.

Klok var hon långtifrån

men man ska vara sån

för att få katolsk gloría.

Ja, som Lucia.

Vi kan aldrig förklara för ungarna varför man firar Lucia. Bäst då att låta det få vara en lek – för leka kan man om vad som helst utan förståndighet och förklaringar.

Och varför ska man lära barnen tänka? Och ifrågasätta? Då blir dom ju bara besvärliga framöver.

Kulturpengar, finns dom?

I dag är jag ledig. De är jag ju för det mesta, men i dag skulle jag ha underhållit på ett föreningsmöte. Jag gör det ibland, sjunger och berättar eller pratar böcker. Men i dag blev det inget av. När de frågade vad jag ville ha för en timme föreslog jag åttahundra kronor, men det var för dyrt. (Jag visste att det här var en förening med pengar, av fattiga föreningar brukar jag inte ta betalt).

När vi bildade Författarcentrum 1967 ville vi ha 200 kronor för framträdanden i skolor och på bibliotek. Då sa man: Va! Ska ni ha betalt för att göra reklam för era böcker! Vi drev igenom kravet och lyckades öka summan vartefter. Nu ska ett författarbesök kosta över femtusen. Det menar de flesta är för dyrt. Uppdragen har minskat. Själv lyckades jag bara få det arvodet en enda gång under förra året.

Jag försöker få fram vad de stora kändisarna har för gager, till exempel i folkparkerna, men det är svårt att få veta. Jag får gå tillbaka till 1995 för att hitta några uppgifter. Då tog Sven Ingvars 90 000 kronor per kväll plus procent på intäkterna. Hasse Andersson med Kvinnaböske band och Eldkvarn med Plura tog 45 000. Mikael Wiehe nöjde sig med 40 000 enligt vad DN kunde meddela.

De här drog naturligtvis stor publik och drog in mycket pengar till arrangörerna. Då fick kulturen kosta. Men kultur produceras inte bara av kändisar och ska inte bara kunna avnjutas hos stora arrangörer.

I föreningslivet möter jag förvånansvärt skickliga musiker som är amatörer och sällan kan ta betalt. I min stad Norrköping finns dragspelare som betalat 60 000 för sina instrument och som älskas av publiken men ytterst sällan får betalt för att spela.     

Bland författarna har jag kolleger som numera framträder gratis på bibliotek bara för att få möta sina läsare och kanske sälja några exemplar av sin nya bok till dem. Vi är tillbaka till början på 1960-talet innan Författarcentrum bildades.

Vi har nu en kulturminister som tycker att ordet kultur bör bytas ut mot underhållning. Och underhållning ska naturligtvis betalas av dem som blir underhållna, precis som publiken på dansbanor och folkparker.

En dagspelare som håller liv i det svenska kulturarvet, en författare som inte skriver bästsäljande deckare, en teatergrupp som visar upp samhället med dess brister – det är den kultur vi behöver men som samhället inte vill stödja ekonomiskt.

Borgerliga politiker är kulturella analfabeter. Få se om det blir bättre efter nästa val…

Dagens dikt: Vi ska aldrig glömma

För ett halvt århundrade sedan försökte jag framföra vänsterbudskap i lyrisk form. Ett tag experimenterade jag med orimmad dikt, en art som många lyriker prövade då, men som jag ogillar numera. Jag tyckte då att lyrik kunde sakna rytm och rim om den bara hade ett viktigt innehåll. Så här kunde det bli:

Vi ska aldrig glömma

allt ont de gjort oss

även om de säger:

Det var inte vi.

De tror att framtiden

läker alla sår – Nej!

Vi ska aldrig glömma

allt ont de gjort oss.

Se upp – glöm ingenting!

Se upp!

Vänd dem aldrig ryggen,

då är du förlorad.

Nya moderater

kommer att vilja regera.

Men sin frihet

kan man inte lämna bort

till förvaring

hos någon.

Den ska man hålla i handen

och försvara varje dag!

Så tänkte vi då. Och när jag nu ersatt "byråkrater" med "moderater" känns det som om tankegången fortfarande kunde vara aktuell. Det är kul att gräva bland gamla papper och bli påmind om den tid då vänstern var stark och kämpande med sång, musik, teater och anda konstnärliga medel. När det gällde att skriva dikter hörde jag inte till de begåvade, men jag ser gärna tillbaka på mina skrivförsök. Och konstaterar att jag aldrig kom att höra till dom som driver högerut. Åtminstone. 

Jul-alfabet

Alfabetet följer här

Julfrid dagens tema är.

Bibeln täljer hurusom

Frälsaren till jorden kom.

Cedan dess har det gått bra

för herrarna och prästerna.

Det dom har det har dom snott

ifrån fattiga som trott.

Egendom är religion

för dom som gör profit på tron.

Fröjdens alltså och gå på!

Runt kring gran ska dansen gå.

Glöggen späder vi med sprit.

Annars smakar den ju russin.

Hjulklappar ska alla ha.

Tomte det får farsan va.

Ingen annan finns som kan

hålla masken såsom han.

Julen gör att man blir rik

om man äger en butik.

Kosingen tar därmed slut

för den som taskigt har förut.

Lutfisk är en maträtt som

knappast någon tycker om.

Morsan lagar den ändå

för det ska ju vara så.

Natten före julafton

sover alla utom hon.

Otåligt de kära små

räknar timmarna som gå.

Paket ska hopas under gran,

annars får ni se på annat.

Qvistigt är att rimma bra

på qvartzur och Aqvá Verá.

Rund om magen blir du lätt

om du käkar mycket fett.

Synd är allting som är kul.

Synda därför friskt i jul!

Tomtemask bör pappa ha.

Sätter skräck i ungarna.

Utanpå en plastglad man,

men inom sej tänker han:

Vafan är det nu jag gjort

med mitt arma kontokort?

Xtra festligt blir det då

i snöslasket till ottan gå.

Ynkligt klingar där din sång.

Plugga på till nästa gång!

Zådan är vår kristna fest

när den är som allra bäst.

Åter gryr en arbetsdag.

Opp med hakan! Friska tag!

Ännu har vi NYÅR kvar.

Fram med stålar, käre far!

Önskelistan nästa år:

Skippa julen, om det går!

Välfärd kan aldrig gå med förlust

I arton av tjugoen landsting och regioner går sjukvården med förlust, läser jag i dagspressen den 7 december.

Går med förlust? Skulle sjukvården gå med vinst? Till vem i så fall? Så långt har det alltså gått att de TT-journalister som skriver om ekonomi tror att offentlig verksamhet går i samma spår som privat verksamhet!

Låt mig försöka förklara: Privat verksamhet ska uppfylla ekonomiska mål. Offentlig verksamhet ska uppfylla politiska mål.

Personer som vill tjäna på oss andra vill att deras verksamhet ska gå med vinst. Personer som vill tjäna oss andra ska se till att politiska beslut uppnås.

Att alla människor ska ha rätt till god sjukvård är ett politiskt beslut, liksom att alla barn ska ha rätt till undervisning och att alla gamla ska ha rätt till pension, bostad, mat och vård oavsett om de kan betala eller inte.

Vi bör alltså alltid fråga vad varje verksamhet har för uppsåt. Är uppsåtet att tjäna pengar rör vi oss med privat företagsamhet. Är uppsåtet att förverkliga politiska beslut rör vi oss med offentlig verksamhet.

Det har ingenting med moral att göra. Det är inte dålig moral att privat verksamhet ska syfta till vinst. Om man har hederliga företagare. Det är inte mer moraliskt att offentligverksamhet ska tjäna befolkningen. Det gör den, om man har hederliga politiker.

Offentlig verksamhet kan aldrig gå med förlust. De politiska målen ska fullföljas. Politikerna ska se till att verksamheten kan finansieras. Antingen får de minska målen eller höja skatten.

 I Skåne räknar man med att sjukvården går back med ca 200 miljoner kronor. 500 anställda måste bort, skriver TT. De anställda ska alltså betala en "förlust" som oskickliga politiker åstadkommit genom att se på offentlig verksamhet som om den vore privat.

Privata företagare stjäl ofta några anställdas löner genom att avskeda dem och låta de kvarvarande göra även deras jobb utan ersättning. Nu gör de skånska politikerna likadant. (Politikernas egna löner påverkas inte. Politiker drabbas aldrig av sina egna beslut.)

Det här kan jag säga som inte är ekonom. Varför säger inte ekonomerna detsamma? Är de indoktrinerade av Handelshögskolan och okunniga? Eller är de köpta?

Dagens dikt - Klinthäll om julsagan

Dagens dikt lånar vi av poeten Ove Klinthäll, som skrivit om det mesta, även om den märkliga berättelse som ligger bakom vårt kommande julfirande:

Hur hade dom det första julen, Josef och Maria?

Det var väl djur i lagårn, och det luktade av gödsel?

Hon hörde lammen bräka, och hon hörde åsnan skria.

Mot denna bakgrund fick hon genomgå sin första födsel.

Miljön var karg och proletär, den har min sympati.

Jag föredrar en "konung god" vars födsel skett i stallet

och inte i ett slott som annars alltid varit fallet.

Så det är nästan synd att alltihop är fantasi.

Nå – dom var lång väg hemifrån, långt uppe i Samarien.

Det kunde väl gått an om Josef hade varit far igen.

Men Bibeln, som vi alla vet och kan, den ger vid handen

att fadern var nånting han aldrig sett, den helga anden.

Det där kan ingen tro, förstås, som något brukar hjärnan.

och inte heller det som sägs om änglarna och stjärnan,

och gåvorna som kom från långa håll med vise män.

Visst, storyn den är bra, men ingen kan ju tro på den

Men att Herodes slog ihjäl en jädrans massa ungar

för han var rädd för konkurrens, som romartidens kungar,

det kan man tro, för har man makt vill man ha fortsatt makt,

så det är nog det sannaste som Bibeln kan ha sagt.