Jag var okunnig men visste det viktigaste!

I min bok Mannen utan ansikte skriver jag om pojken Knotan. Han är lika okunnig som jag alltid har varit. En dag snackar hans lärare Gillis om självmord. Han säger att 50 försöker varje dag och 5 lyckas. Knotan säger:

– Ä… va? Hur vet du det?

– Det finns det statistik på, säger läare Gillis.

Knotan tänkte. Det fanns statistik. Jaså, var fanns den då? Och vilka fick titta på sånt? Han tänkte sig ett stort grått hus där man kunde gå in och fråga efter statistik. Goddag, jag skulle vilja titta på lite statistik. Jaha, vadå för statistik? Ja, om mord och sånt. (Kunde ju vara intressant att se!) Och brott och spioneri. Och så om ni har nåt om självmord.

Fanns det bilder i statistiken?

Antagligen skulle han bli utkastad. Det var nog inte vem som helst som fick titta på statistik. Man måste nog vara lärare eller professor eller nånting. Det var skillnad på folk och folk.

I varje fall måste man veta vart man skulle gå. Det var skillnad på folk som visste och inte visste.

Knotan kände att han hörde till den senare sorten. Han visste inte ett jävla dugg.

Så där kände jag mej när jag skulle börja skriva Trälarna. Jag ville skriva berättelser ur den svenska historien sedd underifrån, alltså motsatsen till skolans kungar och krig. Men jag var okunnig och visste inte var jag skulle söka kunskap. Därför tog trälserien tio år av mitt liv.

Det lyckades därför att jag hade insikt om det viktigaste från början – att all historia egentligen handlar om klasskamp! Mot den insikten kunde jag värdera varje uppgift jag hämtade ur borgerlig historieskrivning.

+

Läroböcker är död litteratur!

I går uppmanade jag dej: Läs böcker! Jag påstod att det är nyttigt att läsa. Nu finns det ju annat att läsa, så låt oss titta närmare på problemet.

Vi har tre roller i livet. 1) Arbetare. Då måste vi troligen läsa instruktionsböcker och bruksanvisningar. 2) Medborgare. I den rollen läser vi bland annat tidningar för att kolla nyheter och få politisk information. 3) Medmänniska. I den rollen behöver vi skönlitteraturen, som visar oss vad människor tänkt och gjort i alla tider.

Sen finns det en typ av böcker som vi bör undvika och helst också borde skydda våra barn ifrån: läroböcker. Läroboksförfattare gömmer sej och använder ett livlöst och neutralt språk. Deras texter utger sej för att vara sanna utan att man får veta vem som ligger bakom och hävdar bokens sanningar. I skönlitteraturen är författaren synlig och använder hela språket.

Uppmana därför alla människor och särskilt skolbarn att läsa skönlitteratur. Det har visat sej att den elev som läser skönlitteratur också blir bättre i andra ämnen, inte bara i språk utan även exempelvis i matte. Ingen begriper varför – men det är väl konstens förmåga att förädla oss och förgylla våra liv. I varje fall låter det bra om vi säger så.    

Viktigt – håll oss skrivare vid liv!

Människan är det berättande djuret. Ingen annan av våra medvarelser på planeten kan berätta en historia med ord. De talade orden skapar bilder i lyssnarens huvud. Om jag säger "en gul ros" så ser du en sån för din inre syn, för en ros vet du hur den ser ut. Om jag talar om en "pärleport" till himmelriket så ser du en sån också, trots att den inte existerar.

Med ord kan jag alltså få dej att se både sånt som finns och sånt som inte finns. På detta bygger både nyhetsartiklar, romaner och exempelvis religioner. Och alla slags berättelser.

Språket är något unikt för människan. Barn gör före fyra års ålder en unik prestation. De lär sej inte bara orden utan språkets grundstruktur så att de böjer "bära" till "bärde" och "skära" till "skärde", inte till "bar" och "skar" som de vuxna påstår är rätt.

Barn lär sej språket utan svårighet. Att senare i livet lära sej ett nytt språk är för de flesta näst intill omöjligt. Man kan förbättra sitt modersmål genom att tala, lyssna, läsa och skriva. Skrivit har vi bara gjort i femtusen år, men berättat har vi förmodligen alltid gjort.

Numera sitter vi inte vid lägerelden och berättar. Vi får vanligen berättelser genom TV och genom böcker. Här gäller det att se skillnaden. När man ser på TV:s färdiggjorda bilder står det stilla i huvudet, hjärnan befinner sej som i sömn. När man läser är hjärnan igång, ungefär som vid aktiv problemlösning. Då skapar vi våra egna bilder av världen och människorna.

Därför: Läs böcker! Du slipper halvsova dej igenom en massa dumheter på televisionen. Du blir piggare, klokare och får bättre underhållning. Och så håller du oss vid liv, vi som skriver de där böckerna. Och det är det jag tycker är viktigt, det var därför jag skrev det här.  

Hur gammal vill du bli egentligen?

Det var länge sedan jag presenterade Dagens Dikt på det här utrymmet. Eftersom jag själv är dålig på att rimma bad jag vår favoritpoet Ove Klinthäll dikta om nånting. Jag sa inte att det skulle handla om mej, men det känns nästan som om han valt mej till mej till motiv. Dessutom har han satt rubriken GUBBE:

Ibland så kan jag minnas ifrån min ungdomstid

en gubbe hemifrån som var nästan invalid.

Rullator fanns ej då, ju, han gick omkring med käpp

och prata för sej själv och nog ansågs lite knäpp.

Men vi var unga då, ju, och hängde aldrig läpp,

vi jävlades på skoj, mest, med gubben och hans käpp.

Han blev så himla arg på vårt skrik och tjoande,

men i den lilla byn var det tufft och roande.

Nu har jag själv rullator och haltar lite lätt,

så kommer ongjävlar som inte har nåt vett

och härmar mej ibland, jag får utstå spott och spe!

men blir dom gamla ska dom nog fanimej få se!

Så är det att bli gammal. Jag kan fortfarande köra bil men måste ha rullator för att komma ut till bilen. Om man ska beskriva ålderdomen sker det bäst med en aforism som samtidigt är en paradox: Alla vill bli gamla men ingen vill vara det! Så är det och nu vet du det.  

Tänk dej sedlar upp till himlen!

När vi anser att något allmännyttigt bör fixas får vi ofta höra att det inte finns några pengar. Men de finns! Det finns många miljarder när det gäller att bygga JAS eller rädda banker och bilindustrier. För en tid sedan skrev den amerikanske samhällskritikern Michel Moore: Förstatliga bilindustrin! Varför ge General Motors 18 miljarder dollar när man kunnat köpa alla aktier i företaget för 3 miljarder?

Vi har samma problem i Sverige. Vad vi lagt ner på JAS hittills vet jag inte, men för några år sedan var det 60 miljarder, ser jag i mitt klipparkiv. Miljarder – så stora summor kan vi knappast föreställa oss. Men vi kan göra ett försök. Jag tror det var författaren Birgitta Stenberg som gjorde det i ett sommarprogram för ett tag sen. Hon sa ungefär så här:

Tänk er en sedelbunt med hundralappar. Den är en centimeter hög och det blir tiotusen kronor. En miljon blir då en meter hög. En miljard blir en kilometer. Tio miljarder blir en mil. En mil hög trave hundralappar! Sextio miljarder blir en sedelbunt med hundralappar som är sex mil hög. Den går utanför jordens atmosfär och även utanför stratosfärens fem mil…

Är den här uträkningen riktig? Jag kan inte hänga med. Tanken svindlar. Vet makthavarna vad de gör när de klubbar igenom utgifter på miljarder kronor? Jag läste någonstans att man kan diskutera i timmar om det allmänna ska betala mötesdeltagarnas kaffe med hundra kronor, medan det bara tar nån minut att fatta beslut om en utgift på flera miljarder.

Förmodligen kan inte våra politiker föreställa sej storleken hos miljardbelopp. Jag kan det inte. Och det är ju okej. Jag är aldrig tillfrågad. Och det är ju förbaskat skönt. 

Trälar – finns dom?

Den västerländska välfärden byggdes upp med slavhandel. Från 1520 och framåt fördes slavar från Afrika till Amerika. Nationalencyklopedin säger 11 miljoner, andra säger 14 miljoner. Även Sverige var inblandat. Gustav III organiserade svensk slavhandel i Västindien, det fick man inte veta i skolan.

I Sverige tvångsrekryterades samer för att transportera silver från Gruvan i Nasafjäll nordväst om Arjeplog de 40 milen till Piteå genom väglöst land för att drottning Kristina skulle kunna rida till sin kröning på hästar med silverskor. Vad var det annat än slaveri?

År 2004 skulle man fira slaveriets avskaffande. Då kunde man läsa i DN 25 augusti: "Ändå är det inte fråga om historia. Än i dag lever miljontals människor i slaveri. Räknar man dessutom in olika former av tvångsarbete, barnarbete och påtvingade äktenskap blir siffrorna hisnande."

Folkbladet skrev 20 augusti: "Varje år säljs minst en miljon kvinnor och barn runt om i världen som sexslavar, kanske en halv miljon i Europa. Det är svårt att få fram exakta siffror."

I arbetarrörelsens barndom kallade man allt lönarbete för träldom. Det hör man i sångerna: Upp trälar uti alla stater, som hungern bojor lagt uppå… Och Joe Hill skrev i Jacob Brantings översättning: Alla världen slavar vakna. bojan spräng och tag din rätt!

Den 1 juli 2002 infördes begreppet träldom i den svenska lagen. I brottsbalken talas det sen dess om "Människohandel för sexuella ändamål".

Den 3 maj skrev signaturen Åsberg (kanske Alf Henrikson?) i DN under rubriken Sista första maj:

Marschen från mörkret är gången,

trälen är åter fången,

tunga är åter tvången.

Sjungen är frihetssången,

fanan rodnar på stången,

vägen till ljuset är lång än.

Sannerligen! Det ljus som skymtar där framme är ett samhälle där vi jobbar för det vi behöver och inte för att ett fåtal ska tjäna pengar på oss. Så Upp trälar uti alla stater – och krossa kapitalismen!

   

Inte får jag fyratusen spänn!

Klart att jag skulle bli glad. Om nån ringde på min dörr och räckte fram ett kuvert och sa: – Här får du fyratusen spänn. Och mötte min förvåning med: – Se inte så häpen ut. Du behöver inte göra något extra för pengarna. Vi kommer tillbaka med lika mycket nästa månad, och nästa. Vi tycker att du förtjänar det.

Jag skulle inte bara bli häpen. Jag skulle skämmas. Men det finns dom som inte skäms. Så här lyder en notis i Proletären 28 juni 2013:

Statsminister Fredrik Reinfeldts nya lön från och med 1 juli blir 152000 kronor, en höjning med 4000 kronor i månaden. Övriga statsråd får 3000 kronor mer, och en ny månadslön på 121000 kronor.

I dag har ministrarna i regeringen löner som är i klass med vilken direktör som helst i Sverige. Årslönen för statsministern blir nu 1824000 kronor och för de övriga statsråden 1452000 kronor om året.

Sedan 1995 har lönen för statsministerposten ökat med 87000 kronor i månaden, eller med 1044000 kronor per år. En löneökning i både kronor och procent som vanliga arbetare bara kan drömma om.

I dag är det 1 juli för statsministern, den dag då kans lönehöjning träder i kraft. I dag är det 1 juli för mej också. Om drygt två veckor får jag pension och kan kolla hur stor höjningen blivit där. Jag ger mej fan på att den är noll.