lördag 7 februari 2015

Att vara både klok och tolerant


I Flamman 5 februari menar Per Sundgren att det är onödigt att provocera troende människor. Var det verkligen nödvändigt att publicera de där teckningarna på profeten? Kan vi inte låta de troende få ha sin tro och sina drömmar i fred? Varför kränka det som för någon annan är heligt?
Men om denna helighet innehåller vad vi anser vara förtryck och strider mot värderingar som för oss är grundläggande, ska vi då tiga? undrar han.
Det var inte så länge sedan som kristendomen och kyrkan utgjorde en avgörande maktfaktor i våra västerländska samhällen. Vår lott på jorden var bestämd av högre makter, och den skulle vi låta oss nöja med.
Med upplysningen utsattes detta tänkande för kritik. Hur var det med treenigheten, var Jesus verkligen Guds son och kunde Maria föda honom utan hjälp av en pappa?
Det fanns till och med de som tvivlade på Guds existens. Dessa kritiker befriade oss från ett liv av synd- och strafftänkande, från skräcken för helvetet och annan vidskepelse.
Men fortfarande är religioner en dominerande och destruktiv maktfaktor i många samhällen, där islam har samma makt som kristendomen en gång hade i vårt samhälle. Kvinnan är här, precis som i Bibeln underordnad mannen. Människor i många länder hindras av religiösa dogmer att själva bestämma hur de vill leva och med vem.    
Helighet stänger in och skapar tabun, skriver Per Sundgren. Bakom heligheten lurar alltid intoleransen.  Yttrandefriheten behöver färre tabun och mindre helighet.

Här kan jag hålla med. Men inför religioner känner jag mej dubbel. Jag vill sätta all min kraft på att avslöja bluff och vidskepelse. Samtidigt vill jag försvara åsiktsfrihet och yttrandefrihet. Den som vill vara vidskeplig och tro på spöken måste ha rätt att göra så. Bekämpa religioner men slåss för deras rätt att finnas.
Att vara både klok och tolerant – det är svårt det.

fredag 6 februari 2015

Stefan Löfven borde läsa Proletären


Sverige är nu det enda landet i värden som låter skattepengar gå till vinstdrivande friskolor efter att Chiles parlament nyligen röstat igenom en lagändring som förbjuder vinster i skattefinansierade skolor.
Chiles utbildningssystem privatiserades under den liberal-fascistiska diktatorn Augusto Pinochets tid men länge har studenterna krävt en återgång till offentligt driven skola. Den införda lagändringen är enligt Chiles socialdemokratiska regering bara ett första steg. I nästa fas ska lärarnas löner höjas, kommunala skolor bli statliga och universitetsutbildning bli gratis.
Många länder har privat drivna skolor, men bara Sverige och Chile har haft friskolor finansierade av staten. Nu återtår att se om Sveriges rödgröna regering är beredd att som sista land i världen överge det friskolesystem där skattepengar går rakt ner i fickorna på friskolekoncernernas ägare?

Den här texten har jag hämtat ur Kommunistiska partiets tidning Proletären nr 6, 5 februari. Den är tänkvärd. Men nu läser väl inte Stefan Löfven Proletären, så vi får nog inget svar på frågan.   

torsdag 5 februari 2015

Om nödvändiga strukturreformer


I SVT Forum hör vi orden "nödvändiga strukturreformer" upprepas. Begreppet florerar vidare i nyhetssändningar och ekonomirapporter.
"Nödvändiga strukturreformer" gäller Grekland och Spanien och Frankrike och… ja alla länder där man rapporterar om ekonomi.
Men vad är då detta? Tidningen Dagens ETC har svaret den 4/2. Nödvändiga strukturreformer betyder:
Sänkte skatter
Minskad trygghet vad gäller jobb
Lägre garanterad pension
Privatisering av offentlig verksamhet
Ökade inkomstskillnader
Nu är ju det där inte så populära politiska förslag längre. Så varför säger rapporterande journalister "nödvändiga strukturreformer"?
Tidningen Dagens ETC litar på att vi kan tänka själva och svarar bara:
Därför!






onsdag 4 februari 2015

Ännu en fundering om ensamhet


I går skrev jag om ensamhet. Det är ett intressant ämne, eftersom ensamhet tycks bli allt vanligare i vårt samhälle. Och själv kan jag nog kalla mej specialist på ämnet. Så låt mej fundera vidare kring det ett tag.
Ju äldre man blir, desto oftare blir man kissnödig. Jag sitter allt oftare på toastolen och tittar ner på golvet. I golvets mönster kan jag hitta sällskap. Där är en prick. Där är en prick till. Två ögon. Kring dem kan jag fantisera fram ett ansikte. Ibland ett förgrämt käringfejs, ibland ett vackrare flickansikte.
Och där är majoren. Han finns alltid på samma plats och ser alltid likadan ut. Som… ja just som en major.
Jag har alltså hur många vänner som helst där på badrumsgolvet. Glada vänner, grymma vänner, rika vänner, fattiga vänner, tiggande vänner och slösande vänner.
Och så majoren, alltid majoren. Så helt ensam – nej, det är jag faktiskt inte.


tisdag 3 februari 2015

En fundering om ensamhet


Det snöar. Det är lördag. På stigen fram till min dörr syns inga fotspår. Ingen har kommit för att besöka mej. Nej, vem skulle det ha varit?
Det snöar. Det är söndag. På stigen fram till min dörr syns fotspår av en katt. Om jag sett den komma skulle jag kanske ha släppt in den.
En katt är inget dåligt sällskap. Den som har en katt är inte ensam.

måndag 2 februari 2015

Jag väntar på våren – och på något mer!


För en socialist är det självklart att vara emot privatisering av offentliga tjänster. I Proletären 29 januari hittar jag ett nytt argument under rubriken "Privatiseringar ger fler halkolyckor". Jag läser:
Tusentals fotgängare skadas varje år i halkolyckor. Det innebär personligt lidande och samhälleliga kostnader. Samhället tar mindre ansvar för vinterväghållningen.
Förr skedde plogning och sandning i offentlig regi på offentliga platser. I dag har den verksamheten privatiserats. Och ju mindre de privata entreprenörerna plogar och sandar, desto lägra kostnader får de.
För att öka sina vinster chansar de på att vädret ska bli sådant att halkan försvinner på naturlig väg. En första åtgärd mot ishalkan borde därför vara att ansvaret för plogning och sandning av offentliga platser åter läggs i händerna på Trafikverket och kommunerna.
Som ett komplement till samhällets övriga förebyggande insatser är användandet av halkskydd en viktig förebyggande åtgärd. Flera kommuner har beslutat dela ut gratis broddar till äldre. Runt om i landet driver pensionärsorganisationer och enskilda kravet på gratis halkskydd.
Ja, så skrev Kommunistiska partiets tidning Proletären. Kan man tänka sej att flera partier, tidningar och enskilda ställer upp på kravet? Nu har i alla fall jag gjort det – som enskild.
Jag vill så gärna gå ut. Men nu sitter jag och väntar på våren.  Och på att slippa se fler privatiseringar! 

söndag 1 februari 2015

Alla kan bli socialister – även du!


Även den som har borgerlig bakgrund kan bli socialist. Jag tänker på det när jag läser dikter av Ture Nerman. Han var ständigt verksam, skrev revyer och översatte Joe Hill:

Du får mat, o kamrat,
uti himmelens härliga stat!
Svält förnöjd! O, vad fröjd!
Du får kalvstek i himmelens höjd!

Ture Nerman bättrade på Joe Hill och la till en sista vers, riktad till kapitalisten:

Du får mat, o kamrat,
när du lärt dej att laga din mat.
Hugg din ved, slit och bed!
Du får kalvstek i himlen, du med!

1926 skrev Ture Nerman dikten "Gammal arbetare i Folkets hus´ hall".
En gammal gubbe har gått in på Folkets hus på Barnhusgatan i Stockholm för att söka lite värme. Där strömmar in en fin publik som ska gå på revy:

och hallen ekar av förtjusta skratt
och doftar överkassparfym i natt.

Gubben somnar i folketshushallen – och vaknar:

Vad? Jag har sovit… drömt… Teatern slut.
Publiken klär sej, gnolar, strömmar ut…
gå upp i bilarna på Barnhusgatan…
Ja, klockan slog ju elva nyss, för satan.
De sista skådespelarna går hem.
Jag fryser. Hu, det kryper i var lem.
Man är för gammal för tre nätters vaka.
Fy fan vad en kopp kaffe skulle smaka!
Jaja, vaktmästarn… nu ska gubben gå
i kalla natten ut och pröva på
att tigga hop en slant till natthärbärge
här i demokratiens gamla Sverige…

Ture Nerman var född 1886 och dog 1969. Mest känd blev han för att han gav ut den antifascistiska tidningen TR0TS ALLT under andra världskriget. Han kunde också vara romantisk:

Den vackraste visan om kärleken
kom aldrig på pränt.
Den begrovs i en massgrav i Flandern
med en fattig Parisstudent…

Den skrevs 1918, tonsattes 1944 av Lille Bror Söderlundh och kom på Svensktoppen 1986 med Ann-Louise Hansson.

Ture Nerman håller att läsas än i dag. Men här finns också något att lära, nämligen att även en överklassare kan bli socialist. Tänk på det, alla ni däroppe! Läs och lär!