Morsan var bara hemmafru

Ja, så är det då morgon. Man har duschat och tvättat allting från fötterna till håret, den där hygienen som jag tycker så illa om. Varför då tycker illa? Jo, därför att min morsa var så noga med den. Hålla ungarna hela och rena, visa att hon var en god mor, hon som inte hade något yrke och ingenting kunde.

Så såg hon på sej själv och jag blir förvånad. Om det var något en fattig hemmafru måste ha så var det ju en massa kunnande. Först i matlagning. Dag efter dag laga käk åt familjen av de billigaste råvaror. Nog imponerar det på mej som på sin höjd kan steka ägg.

Och så kläder, både till sej själv och ungarna. Ta en gammal kappa och klippa sönder och av trasorna sy byxor åt grabben. Jag får ett ord i skallen: plusforsbyxor. Jag försöker googla det, men det finns inte. Men i mitt minne finns de där brallorna som hade ett spänne strax under knät och sen hängde över ner åt vaderna. De kunde inte ha varit lätta att sy av en sönderklippt kappa, men morsan kunde.

Man skulle se prydlig ut när man gick till skolan. Det var nån kilometer förbi Högalidskyrkan, antingen Brännkyrkagatan eller Högalidsgatan. Morsans anseende hängde på att ungarna såg prydliga ut. En god mor, det skulle man vara även om man inte var något annat.

En karl med morsans talanger kunde ha kallat sej kock, ekonom, sagoberättare, vissångare, skräddare, eller disajner. Morsan kunde bara kalla sej hemmafru.