Känslan av att uppror behövs är kvar

Fast jag är son till en versmakare som lämnade flera tusen verser i arv efter sej, kan jag knappast få ihop ett julklappsrim ens. Dessbättre har jag i bekantskapskretsen en som kan rimma. Jag är barnsligt road av att se mitt liv sammanfattat t ex så här:

Nej, jag är inte världsberömd, hur det kan komma sej,

som Gandhi, Schweizer eller Helen Keller,

mitt namn är inte känt i FN eller Si Aj Ej,

och inte i Europarådet heller.

Tänk, jag som är rejäl och bra och en sån hyvens karl,

och kan nåt lite om det alla mesta,

är ändå oberömd – kan du begripa! – Nå, det har

jag dock gemensamt med de allra flesta.

Den som skrivit detta är naturligtvis vår hovpoet Ove Klinthäll som kan versa om det mesta. Själv har jag faktiskt gett ut en diktsamling, men det är ett halvt århundrade sedan. Den hette UPPRORET HAR BÖRJAT. På den tiden kunde jag skriva vers. Den förmågan har jag förlorat. Men känslan av att ett uppror behövs, den har jag kvar.

Vackert så, va?