tisdag 21 oktober 2014

Ett tack till Socialdemokratin


Jag är sjuk och eländig. Min vän poeten Ove Klinthäll försöker trösta mej. Det kunde väl ha varit värre, skriver han, och meddelar att det förr på sina håll rådde andra omständigheter än de vi dag ska stå ut med:

"Bort längtande vekhet ur sotiga bröst…
Ni minns väl Dan Anderssons sång?
Visst hade dom kortspel och brännvin till tröst,
men nog var det klent hålligång.
Det fanns ingen TV som alltid stod på
med nyheter, idrott och såpor.
Dom hade nog skaffat en video då
och kollat på rullar med råporr.
En karl med en vesen fiol, det var allt.
Nån gång sjöngs en råbarkad sång.
Fy fasen sånt liv, mörkt och tråkigt och kallt
och inte madrasser en gång!


Så lägger han till några typiska enfaldigheter och skriver: "Tänk själv hur det kunde ha känts om du varit skoxarbetare, men du har väl aldrig hållit i en yxa, din gamle manschettproletär."
Jag, som tillbringat årtionden med hustru Inga i gamla kåkar med vedspis och braskamin som värmekällor! Nog har jag huggit ved! Nog har jag hållit i en yxa! Att jag nu slipper göra det i nittiårsåldern kan jag tacka Klinthälls socialdemokrati för, den som skapat det unika svenska folkhemmet. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar