söndag 6 juli 2014

Arbetarbarn behövde pekpinnar


Det var en gång en kapitalist som hette Davidsson. En kapitalist är som bekant en som köper andra människors arbetskraft och sedan behåller värdet av det de skapar med sitt arbete. Eftersom detta liknar tjuveri, vill de flesta kapitalister inte kalla sig så. Den här föredrog att kalla sig fabrikör.
Så börjar min bok Trälarnas döttrar som jag gav ut 1974. När jag kollar de böcker jag skrivit, men nästan hunnit glömma, finner jag att jag ofta har varit rätt pedagogisk. Sånt har vissa av mina kritiker kallat pekpinnar.
Det var kritiker ur medelklassen som inte behövde mina sanningar. Och som inte kände något för de arbetarbarn jag vände mej till och som hade behov av mina pekpinnar.
Davidsson dolde sitt tjuveri bakom titeln fabrikör. Men utvecklingen går framåt. De som i dag tillskansar sej våra pengar gömmer sej bakom titlar som dir eller den kortaste av alla: vd.
Synd att jag inte längre orkar skriva böcker. Ibland känns det som om jag fortfarande har något att lära ut. 

2 kommentarer:

  1. Faktiskt var det din passage i Trälarnas fruktan där Emil lär ut mervärdesprincipen som har haft störst inverkan på mej i tonåren. Bland mina 70-talistvänner kommer ganska många tillbaka till sina stunder med Trälarnaserien som betydelsefulla för dem. Det är också den jag rekommenderar för invandrare som vill lära sina barn nåt om svärje.
    Det roliga är att jag försökte impa på "svärfar" (som är NT-grafiker) med att jag hade läst dina böcker om Norrköping. Han hade ingen koll på vem du var, utan fick googla. Ridå.

    SvaraRadera